Prinsen av Porte de la Chapelle av Annelie Drewsen

Salar har fått avslag på sin tredje asylansökan. Nu ska han avvisas från Sverige till Kabul. I förtvivlan flyr han till Paris, som alla andra flyktingar också. Vägen dit är vidrig.

Väl i Paris träffar han Najib som introducerar honom i livet på gatan. Var man kan sova, hämta mat, duscha t.ex. Men han kan inte glömma Karin från Sverige där han bodde, och inte Albin som var så rolig och snäll, som en lillebror till honom. Karin gör ett försök att förmå Salar att följa med tillbaka, hon hade extra kommit från Sverige till Paris, men Salar vägrar. Hellre stanna i ett land där han kan få uppehållstillstand.

Jag tyckte mycket om språket som flyter lätt, ibland bara några få rader, som poesi. Jag tänker på en annan bok, "I havet finns krokodiler", som också på ett lättfotat sätt kunde berätta om hemskheter som drabbar de som inte äger ett hem: https://bokbloggenuppsala.blogspot.com/2012/07/i-havet-finns-det-krokodiler-av-fabio.html?view=flipcard

Boken lämnar spår, det är ett tungt liv Salar är tvungen att bära. Han gör det som en prins.