Flyt som en fjäril, stick som ett bi av Elin Nilsson

Miranda lämnas av alla i sticket. Brorsan Elias har förskansat sig i pojkrummet och spelar dataspel dygnet runt. De förtvivlade föräldrarna försöker allt för att locka ut honom, och drar sig inte för att använda Miranda som lockbete. Bästa polaren Johanna tycker att det är löjligt som Miranda håller på, deras relation blir sårigt och kärvt. För Miranda har ett som hon brinner för: simningen. Där är ensam stark, för ensam är hon, talang har hon, och tid har hon också. Ändå visar det sig att det inte räcker för att överleva...

Författaren har lyckats ge Miranda en alldeles egen röst, trotsig och uppkäftig och sårbar. Hon påminner om Brienne of Tarth i Game of Thrones. Oförglömligt, helt enkelt!

/Dorro

Änglafall

Undergångens änglar har tagit över vår värld och hotar att förgöra den. De människor som överlevt lever i skräck för de gatugäng som utnyttjat situationen och styr på gatorna. Penryn har flytt tillsammans med sin lillasyster Paige som sitter i rullstol och sin spritt språngande galna mamma.

En dag hamnar de mitt i en uppgörelse mellan några änglar. Fem stycken änglar ger sig på en sjätte och hugger av honom vingarna. Sedan upptäcker de Penryn och hennes familj. För att avleda uppmärksamheten kastar Penryn ett svärd till den skadade ängeln som ger sig på de andra. 

De fem änglarna ger sig av, men på vägen får de syn på Paige. En sveper ner och tar henne med sig. Inget Penryn gör kan stoppa dem. Penryn är förkrossad, men fast besluten att hitta sin syster. Hennes enda chans att hitta änglarna är att slå sig ihop med den skadade ängeln som kallar sig Raffe. Han behöver de andra änglarna om han ska lyckas få tillbaka sina vingar och motvilligt tar han Penryn med sig. Vad Penryn inte vet är att änglarna har fruktansvärda planer för de tillfångatagna barnen.

Det är med hjärtat i halsgropen jag läser boken. Tempot är högt och det är oavbrutet spännande. Det här är en bok för alla som gillar Clares serie The mortal instruments. Änglafall är första delen i Susan Ees trilogi och den kommer att filmatiseras.

Hjälp! Jag gjorde illa Linn

Vissa dagar blir allting fel. Så är det för huvudpersonen i den här boken. Han vaknar på dåligt humör, får skäll av fröken och blir osams med sin bästa kompis Linn. 

Efter skolan måste han följa med Linn hem medan hans mamma jobbar. Han märker att Linn vill att de ska bli vänner, men ilskan pyr fortfarande i honom. Utan att riktigt tänka tar han fart på sin stol och kör på Linn då hon kommer med glass. Linn fastnar med foten i stolen och gråter otröstligt. Det blöder massor från Linns tår och hon måste till sjukhus.

Han blir tvungen att gå hem själv i mörkret och tankarna far i huvudet. Han har skadat Linn! Hur ska det gå för henne? 

Min sexåriga dotter tyckte mycket om den här boken när jag läste den för henne häromdagen. Jo Salmson har verkligen lyckats skildra (den namnlösa) huvudpersonens känslor då han utan att riktigt mena det gör illa sin bästa kompis. Det hoppfulla slutet kommer som en lättnad för både honom och mig.

#tillsammans #utanför

Hilde är ensam. Det är ingen som mobbar eller retar henne i skolan, men det är aldrig någon som frågar om hon vill göra nåt efter skolan eller skriver snälla meddelanden till henne på instagram. 

Klasskompisarna Hedda och Lovisa är bästa kompisar och har en blogg ihop. Hilde avundas deras vänskap och en dag kan hon inte låta bli att skriva en elak kommentar på deras sida. Hon undertecknar med Maja. 

Hilde mår jättedåligt efteråt och känner sig som ett monster. Ändå är det något som driver henne att fortsätta skriva elaka saker. Hon mår allt sämre och är livrädd att någon ska avslöja henne. En dag händer precis det hon fruktat.

Camilla Gunnarsson tar i den här boken upp nätmobbning vilket dessvärre är ständigt aktuellt. Hon beskriver trovärdigt och inkännande Hildes känslor av utanförskap, skam och ilska då hon börjar trakassera sina klasskompisar på nätet. Jag kan känna att slutet blir lite väl förenklat, men det är bra att boken avslutas med frågor att tänka kring och diskutera.

Snöstormen

Rut och hennes syskon ska tillbringa en vecka i fjällen tillsammans med sin pappa och hans nya flickvän Becka. De har hyrt en stuga som ligger en bit ifrån skidbacken.

Deras pappa åker för att hämta Becka vid bussen. Det blåser upp och snöfallet ökar. Tiden går, men pappa kommer inte tillbaka. Mobilerna har inte längre någon täckning. Syskonen blir alltmer oroliga, men går till sist och lägger sig.

När de vaknar är det kolsvart i stugan. Strömmen har gått och det har blåst upp snö framför dörrar och fönster. Vattnet är på väg att ta slut och de har knappt någon mat. Oron stegras alltmer. Det kan ta dagar innan någon plogbil tar sig fram till deras stuga. Rut föreslår att de ska ta sig ut och gå till Åre.

De påbörjar sin vandring, men det är fruktansvärt tungt att gå i snön. De kommer inte hinna fram under dagen. Kan de överleva en natt ute?

Sofia Nordin skildrar skickligt Ruts tankar och känslor av oro, skuld och ansvar. Hon bygger upp en spänning och jag kan riktigt känna kylan och tröttheten som infinner sig när syskonen kämpar i snön.