Snöstormen

Rut och hennes syskon ska tillbringa en vecka i fjällen tillsammans med sin pappa och hans nya flickvän Becka. De har hyrt en stuga som ligger en bit ifrån skidbacken.

Deras pappa åker för att hämta Becka vid bussen. Det blåser upp och snöfallet ökar. Tiden går, men pappa kommer inte tillbaka. Mobilerna har inte längre någon täckning. Syskonen blir alltmer oroliga, men går till sist och lägger sig.

När de vaknar är det kolsvart i stugan. Strömmen har gått och det har blåst upp snö framför dörrar och fönster. Vattnet är på väg att ta slut och de har knappt någon mat. Oron stegras alltmer. Det kan ta dagar innan någon plogbil tar sig fram till deras stuga. Rut föreslår att de ska ta sig ut och gå till Åre.

De påbörjar sin vandring, men det är fruktansvärt tungt att gå i snön. De kommer inte hinna fram under dagen. Kan de överleva en natt ute?

Sofia Nordin skildrar skickligt Ruts tankar och känslor av oro, skuld och ansvar. Hon bygger upp en spänning och jag kan riktigt känna kylan och tröttheten som infinner sig när syskonen kämpar i snön.