Stella är på väg ut till familjens sommarstuga tillsammans med sin syster Jorun och hennes pojkvän Herman. De ska tillbringa några dagar ensamma i stugan. Herman skojar och säger att det är precis som i en skräckfilm. Innan helgen är över kommer de vara döda. Han har ingen aning om hur nära sanningen han kommer med sitt skämt.
Jorun får övningsköra den sista biten. Det är tät dimma och plötsligt står nån mitt på vägen. Jorun hinner inte väja utan kör på personen och med en otäck duns slungas kroppen ner i diket. Jorun är precis på väg att ringa ambulans när Herman sliter telefonen ur hennes hand och tvingar dem att åka därifrån. Det var en olycka säger han. Men polisen kommer inte förstå det och då kommer han själv bli av med körkortet och Jorun kommer aldrig få något.
Väl inne i stugan är både Stella och Jorun chockade av det som hänt, men Herman vägrar låta dem höra av sig till nån. Han tar deras mobiltelefoner. På natten vaknar Stella av ett ljud. Det är något som dunkar mot hennes fönster. Hon ser en skugga därute. Något dunkar hårdare och hårdare, tills fönsterglaset slutligen spricker...
Vilken rysare Kerstin Lundberg-Hahn har skrivit! Jag sögs direkt in i boken och satt med hjärtklappning från första till sista sidan. Det gick bara inte att sluta läsa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar