Jag gillar riviga, rasande berättelser, skrivna med vrede och pondus, direkt ur magkänslan, utan att hämta andan och utan barmhärtighet. Jag gillar t.ex. Pojkarna av Jessica Schiefauer, Kalmars jägarinnor av Tove Folkesson och Bitterfittan av Maria Sveland. Jag gillar även den här.
Bita, Lilly och Jane-Janne har hängt ihop ett tag. De har överlevt upp till nian i landsortshålan Tierp långt från civilisationen: "Platta uppländska fält, platta hjärtan, platta människor, men en dialekt buktig och brölig som få". Det roligaste de kunde hitta på var att åka jorden runt i en gul UL-buss, alltså bara till nästa ändhållplats. Och en sådan slutplats är Tierp. Den måste helt enkelt övervinnas!
Livsuppgiften uppenbarar sig när Lilly blir slagen av sin kille. Och det dessutom visar sig att han har sexfilm med henne i sin mobil. Här vankas det hämnd! Tjejgänget - nej, glöm ordet tjej - gudarna skrider med beslutsamhet till verket.
I början av några kapitel blir det lite överlastat, men det är bara en liten invändning. Många roliga stycken tål högläsning, vilket min omgivning bittert fick erfara vid enligt mig lämpliga tillfällen.
Träffsäkert, rått och köttigt plöjar sig Elin allt djupare i det fördolda. Kul läsning, men tyvärr om ett läge som verkar hopplöst. Bryt er loss, gudar!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar