Det fina med Kerstin av Helena Hedlund

Det fina med Kerstin är hennes guldiga hår. Tycker i alla fall hon. Men Fatima säger att det är orange. Hur ska hon nu kunna rita sitt självporträtt när hon inte har en guldig penna? Idag igen tillåter pappa att Fatima leker med Kerstin, fast hon fick inte bestämma själv.

Då flyttar Gunnar med sin mamma in i grannhuset som stått tomt länge, i byn i norr där hon bor. Och han har samma färg på det långa håret, och dessbättre även en penna i rätt färg! Först trodde hon att det var en tjej, men istället var det härliga snälla, roliga, påhittiga Gunnar.

Båda samlar på allt som är guld. Kerstin har en skatt på över 100 saker, gömd i den härliga gamla bussen på gården. Den finaste grejen är en ring som hon hittade i skolans korridor. Sedan börjar fröken letar efter sin vigselring, och Kerstin har missat chansen att säga att hon hittat en ring. Det blir alltmer omöjligt att berätta, vad ska hon göra?

En underbar bok att läsa högt för barn på lågstadiet, och att läsa själv när man kommit en god bit i läsningen. Kerstins känslor finns på utsidan, hon trasslar allt in sig förfärligt! Sanningen verkar vara ett ståhej som måste fångas i flykten, och det lyckas Kerstin helt enkelt inte med. Hon missar hela tiden de rätta momenten, ibland bara genom att vara tyst. Det är som om Lotta på Bråkmakargatan har flyttat norrut. Och det bästa: det finns två delar till! Träffsäkert språk, genuin känsla för stora tankar och känslor i små människor. Inte att förglömma bilderna som har schvung och inlevelse till max. Fantastiskt!

Inte oväntat har författaren fått pris för denna debutbok, Slangbellan 2018 och Nils Holgersson plaketten 2019.

Visst blir man sugen att börja skriva med ett sånt fint pris? Kunde inte låta bli att bifoga bilden från prisutdelningen.

Jag måste ju redan nu berätta att del 2 om möjligt är ännu bättre, och del 3 kan man inte läsa på natten på grund av allt fniss den leder till!

Se boktips >