Haren ser nöjd på sina morötter som ligger i ordentliga rader i skafferiet. Han gillar ordning och reda, inga förändringar. Han tar sig ut och undkommer Räven på ett härligt uppslag med rasande fart, och hann precis! Andfådd springer han på Björnen som tycker att han ser lite mager ut. Det gäller att äta upp sig säger hon. Tillbaka hem upptäcker Haren några vita hårstrån i sin fina päls. HEMSKT!!! Och nästa morgon är allting vit. Det är DÖDEN! I ren förskräckelse rusar han genom det vita och ramlar ner i björnens ide. Hon menar sömnigt att det nog måste vara vintern som har kommit, ett ord Haren känner vagt igen. När han lufsar hem i det vita dyker Räven upp, i fantastiskt illröd päls. Haren står blixtstilla och slutar andas - och Räven upptäcker honom inte! Oh, vad bra pälsen var, den ska jag ha för alltid, tänker Haren!
Bilderboksförfattaren Per Gustavsson har råkat ut för det hemska som drabbar de flesta föräldrar, att barnen flyttar hemifrån. Dessutom en skilsmässa som har vänt upp och ner på det vardagliga livet, både inre och yttre omständigheter blev skrämmande obekanta.
En till Augustprisnominerad pärla om smärtan och ljuva lyckan i vår föränderliga tillvaro. Jag längtar efter att få läsa den med barnen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar