Ny upplaga av Isdraken av Mikael Engström

När den kom ut skrev jag på http://bokbloggenuppsala.blogspot.com/search?q=isdraken om boken som nedan. Jag kommer så väl ihåg boken, bra att den får en ny chans att hittas av nya läsare!

Isdraken

Den tolvårige Mik bor tillsammans med storebror och pappa i Solna. Mamman dog för några år sedan. Pappan kan räknas bort, han super sig full och har man tur så slocknar han på soffan. Har man otur blir han aggressiv. Storebror Tony är den som står för maten hemma, alltmer oregelbundet den sista tiden, han håller sig helst hemifrån. Miks liv blir förtvivlat otryggt, ormen ensam river i hans inre. Socialen griper in och Mik skickas till sin faster långt norrut, där man inte klarar sig i uttjänta gympadojor utan behöver kläder som värsta rymdvarelsen. Mik börjar försiktigt anpassa sig till den nya tillvaron och skolan med 13 elever åk 1-6, men socialen hämtar hem honom för "fadern har kämpat sig igenom det här för din skull". Den nyktra perioden verkade däremot aldrig har funnits, pappan fortsätter i precis samma spår som förut. Socialen griper in igen, men vill inte att Mik åker till den ensamstående fastern som inte duger som fostermamma, utan till en "fungerande familj". På ytan. Ett helvete börjar för Mik.
Författaren Mikael Engströms bok har blivit Augustprisnominerad i år, med all rätta. Det är en varmhjärtad och dråpligt rolig berättelse om en pojke som klarar sig mot alla odds, som ändå vågar känna efter och handlar enligt sina känslor. Det blir ofta farligt, han dras till det förbjudna.
Boken är en modern tappning av "Bröderna Lejonhjärta" och en kärleksförklaring till Norrland. Den som läst "Hummelhonung" av Torgny Lindgren kan finna de två bröder som bor i likadana hus bredvid varandra men som aldrig växlar ett ord. Ett annat tema man kan hitta är ordspråket "det krävs en hel by för att fostra ett barn". Det är också en uppgörelse med socialtjänstens godtyckliga beslut som diskuterats i media på sista tiden. Lättläst är den också. Fantastiskt!