onsdag 26 mars 2014

Flickan på tavlan

Ellas föräldrar köper ett gammalt torp. De är överförtjusta, men av flera äldre personer på orten får Ella höra att det spökar i torpet. Ella vet inte vad hon ska tro så hon säger inget till sina föräldrar. I Ellas rum hänger ett porträtt av en flicka i hennes egen ålder. Flickans ögon följer Ella var hon går.

Snart börjar konstiga saker hända i torpet, hyllor lossnar och saker flyttar på sig. Ella börjar drömma drömmar om ett hus utan dörr där någon knackar på och vill in. Ella beslutar sig för att ta reda på vad som egentligen hänt i torpet.

Samtidigt händer också något skrämmande i Ellas egen värld hemma i stan. I skolan lär Ella känna Dylan, en nyinflyttad två år äldre kille. Ella gillar Dylan och han tycks gilla henne också. Men ganska snart står det klart att Dylan har det tufft hemma. Han mamma dricker och hennes pojkvän är våldsam. En dag kommer Dylan till skolan med ett stort sår runt ena ögat. Ella vet inte vad hon ska göra. Finns det något sätt att hjälpa Dylan?

Flickan på tavlan är Rebecka Åhlunds debutbok och jag tycker mycket om den även om delen med spökhistorien inte riktigt håller hela vägen. Den fångar mig till en början, men sedan blir det väl osammanhängande och jag blir lite besviken. Den stora behållningen för mig är berättelsen om Ella och Dylan. Skildringen av deras framväxande vänskap och Dylans hemförhållanden berör mig starkt!

Mördaren i parken och andra skräckberättelser

I Mördaren i parken och andra skräckberättelser har Lena Ollmark samlat fem lättlästa skräcknoveller. Novellerna är olika varandra till innehåll, men alla är de riktiga rysare och jag kan inte sluta läsa förrän jag vet hur de slutar.

Min favorit är novellen Mördaren i parken som gett namn åt boken. En ung tjej är på väg genom en park. Hon får egentligen inte vara här. Flera tjejer i hennes egen ålder har överfallits och mördats i parken den senaste tiden. Det är mörkt i parken, här finns inte många gatlyktor. Plötsligt hörs steg och hon stelnar till. Vem kan det vara? Hon måste hitta någonstans att gömma sig. Men stegen närmar sig alltmer. Inledningen är en klassisk början på en rysare, men slutet är desto mer oväntat!