Visar inlägg med etikett Tonår. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Tonår. Visa alla inlägg

lördag 28 november 2020

Vad gör man inte av Maja Hjertzell

 

Det här är en fantastisk, lättfotat berättad men sorgligt
tung historia som jag inte kan glömma!

Anders har pajat moppen på fyllan. Men det säger han knappast till mormor. Istället försöker han få igång Amazonen som står intryckt under linden på gården. Klart att batteriet har dött, så han får hitta hjälp. Till slut är de i alla fall på väg, han och mormor, på väg till morsans födelsedag.

Karoline bor med Hampus som inte alltid är så snäll mot henne. Dagarna går och hon stirrar bara i väggen för att bli löjligt lycklig i nån sekund när han kommer hem. Som en hund som viftar på svansen. Till råga på allt är mensen försenad och hon känner sig konstig i kroppen. Även hon stapplar ut ur bostaden för att bege sig till mamma på hennes födelsedag.

Sedan finns det Lea som inte ska dit - kanske för att Sanna ska det och de är så fruktansvärt osams att de aldrig vill vara i samma rum. Barnsligt, tycker Karoline. Hon tar bussen. Sanna åker visserligen bil dit, men hon kör som en dåre.
Tre av fyra syskon hamnar i alla fall hos mamma för att fira hennes födelsedag, och dramat kan börja...
Jag har läst den här boken för numera 4 år sedan men den släpper mig inte! Tätt berättat, ett andlöst tempo, mycket står mellan raderna men ändå bär texten hela vägen till ett slut som golvade mig. En modern vilda västern story om en white trash familj som klistrar sig fast i minnet som en kaktus! 


Ljus, ljus, ljus av Vilja-Tuulia Huotarinen

Oj, vad jag tyckte om den här boken!


Handlingen är rätt lätt berättad men får också hållas hemlig: Den 14-åriga Mimi dumpar ner i den finska småstaden och Mariia blir hänförd. Hon dras till Mimis stora sorg som en nattfjäril mot ljuset. De två hänger tillsammans mer och mer och slingrar sig allt djupare omkring och i varandra. Det är underbart och bottenlöst sexigt. Mimi bor med en nästan slumpmässig skara släktingar i huset Oredan, de viktigaste saknas men spelar stor roll i dramaturgin. Året är 1986 och Tjernobyl har just spytt ut ett moln med gift, men enligt läraren är det ingen fara, det är bara de känsliga som drabbas.

Det är språket och gestaltningen som golvar mig. Författaren verkar befinna sig i ett drömlandskap där alla lekar fortfarande är möjliga men slutet av barndomen sträcker sina iskalla monsterfingrar över horisonten. Ibland tappas jag som läsare i sådana berättelser full av associationer, men Vilja-Tuulia glömmer inte mig - rätt som det är t.o.m tilltalas jag som "Bästa läsare"! Hon benar också ut en del tips hon har fått på skrivarkurser - för att med berått övermod leker sig förbi den ena efter den andra. Det är bara såå bra!

2011 kammade boken hem Finlandia Junior, motsvarigheten till Augustpriset barn/ungdom.

Det handlar om dig av Sandra Beijer

Hon, 15 årig Stockholmstjej, skriver om honom. Eller rättare, ett jag skriver om dig, ett stilgrepp som låter mig


som läsare falla handlöst, tappa distansen. Jag är också där, i berättelsen, i samma tid, i samma ålder - så skickligt!


I korta, andlösa kapitel beskriver hon sina möten med honom. De träffas på en fest, en av många fester där de träffas, där alla super och verkar hångla upp den som står närmast. Hon blir dock bottenlöst förälskad i just honom, varje minut utan honom en plåga, varje minut med honom också en plåga, han är mer reserverad och hon vet inte vart hon ska med sina känslor. När han inte ringer eller sms:a, ännu större plåga - ibland tänkte jag att det måste ha gått minst en månad utan kontakt, men hennes plåga är oproportionerlig redan efter typ en kvart utan honom!

Det här är äkta tonårskärlek - och en hjälp för alla som lider av denna!

Jag påminns om Barbara Voors "Älskade du" - skriven i förtvivlan över en kraschad förälskelse. Den tål också att läsas igen!