Visar inlägg med etikett Ensamhet. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Ensamhet. Visa alla inlägg

tisdag 8 december 2020

Donny av Thomas Halling

 


Det här är en hemsk bok. Inget snack om saken. Otroligt lättläst, skickligt format av mästaren i ”lätt att läsa, svårt att glömma” Thomas Halling. 

Donny strular i skolan, låg impulskontroll, ständig oro i kroppen, ständig vrede, så han har assistent, Risto. Resten av klassen sneglar sensationslysten men helst från långt håll, han är så fruktansvärt ensam. Men han gillar Risto. 

Det är sämre med familjen därhemma, att gilla alltså. Pappan är konstant borta, finns bara som en oklar längtan. Mamman har ny karl, Lasse, mest för att supa. Det är sällan mamman dyker upp handlingskraftigt, hon flyttar från sängen till soffan och flaskan. Och skäller på Donny. Många ungdomsböcker om alkoholism tar de vuxnas parti, märker jag först nu. Den här skildrar allt från Donnys sida, och den gör det så bra! Den mamman vill inte jag träffa, ännu mindre bo med henne! 

Hur det börjar gå ännu mer snett måste jag lista ut nu... det är inte det viktiga. Men, såhär: Donny är ute och hungrig, stöttar på Zac, och för att slänga käft frågar han om han kunde låna en hundring. Han får 500 spänn, skrattande, och när Zac går därifrån ropar han att imorgon vill han ha 700 tillbaka! Cirkusen är igång, fordringar skjuter i höjden: först 700 spänn, sen en jacka, sen en mobil. Donny är rädd, för Zac umgås med de riktigt vidriga typerna. 

Hur det går? Ja, det får du veta om du lånar och läser.

Boken gick så under huden på mig. Elegant, brutal, och varnande, lättläst, hela tiden på Donnys sida. Inte att glömma omslagsbilden, där man inte ser vem det är. Vi alla kunde hamnat där.

tisdag 24 november 2020

Säg nåt då! av Ida Ömalm Ronvall

Behöver du något att bli glad av i de här lite dystra tiderna? Läs Säg nåt då! En varm och härligt berättelse om den första pirriga kärleken. Och om att vänner kan finnas där man minst anar det - om man vågar säga ja.

Adrian och Ida har varit kompisar länge och håller alltid ihop. I skolan får de ofta höra taskiga kommentarer, men det betyder inget då de har varandra. 

Det är slutet av sommarlovet före nian när Ida kommer hem till Adrian. Hon säger att det kanske är bäst att de inte umgås så mycket i fortsättningen. Adrian tappar alla ord. För vad svarar man på en sån sak? Skolan känns nu som en enda lång plåga. Ett helt år i ensamhet innan klassen kommer splittras för gymnasiet. 

En dag dör Adrians mormor och det bestäms att Adrian ska hälsa på morfar på höstlovet. Där lär han av en slump känna Vega. Hon är allt som Adrian inte är: social, pratsam och modig. Ändå verkar hon gilla honom och Adrian blir alltmer intresserad av henne. Men så börjar Vega prata om att komma och hälsa på honom och träffa alla hans kompisar. Adrian, som inte har några kompisar. Vad kommer Vega tänka när hon upptäcker det?


fredag 31 januari 2020

Inte din bror av Malin Stehn


Albins större syskon har flyttat så föräldrarna tycker att de kan ta emot en flyktingpojke från Afghanistan som inte trivs på boendet där mamman jobbar. Plötsligt är han där, Hussein, och tar plats.

På sommarlovet har de hyrt en stuga i Dalarna, för att de ska komma varandra närmare. Hussein vill lära sig simma, och Abbe hjälper motvilligt till. Abbe börjar förstå Hussein, lite i alla fall. 

Hemma igen finns kompisen Rasmus där, som vill att Abbe är med på att hämnas på företaget som gett pappas jobb till billigare invandrare. Han hatar ungdomarna från Afghanistan, och när några av ren nyfikenhet klättrat upp på hopptornet vid badsjön puttar han ner en av dem. Skräckslaget hoppar Abbe efter, vet ju att många därifrån inte kan simma. Rasmus hotar Abbe om han berättar något, och plötsligen står polisen i dörren, anklagar Abbe att ha tänt på företaget!

Riktigt jobbig måste det vara när någon plötsligt flyttar in. Att dela badrum, att ha koll på vems den andres tandborste är, alldeles för nära. Superbra beskrivet, och dessutom spännande!

torsdag 28 april 2016

Kurragömma av Petrus Dahlin

Astrids pappa har dött och hon reser med sin mamma till Spanien för att komma över det. Precis när
de kommit fram till det ruffiga huset mitt i ingenstans får mamman ett samtal och måste rusa iväg till Gran Canaria för att jobba. Astrid vill absolut stanna kvar ensam, det är ju bara en natt och har hon inte varit själv hemma nån gång? Men huset ligger vid en sjö där alla varnar henne för att bada. Det finns en sjunken by på botten av dammen, och fem barn drunknade när man släppte på vattnet. Och ve den som vågar sig i!

Uh, jag tyckte att boken var riktigt läskigt! Du som vill skrämmas, läs den!

fredag 25 maj 2012

Vill du bli min kompis?

Jag satt precis ute i solskenet på lunchen och läste en mysig, lättläst bok som heter Vill du bli min kompis? av Gertrud Malmberg.

Boken handlar om Sara. Hon har sommarlov, men inget att göra. Mamma tycker att Sara ska ringa någon kompis, men det är något mamma inte vet. I skolan är Sara alltid ensam, hon har ingen vän. Rätt som det är smäller det i brevlådan och där ligger ett brev till Sara. I brevet står det "Vill du bli min kompis?". Sara blir alldeles pirrig. Någon vill vara hennes vän. Men vem kan ha skrivit brevet?

Jag blev varm inombords när jag läste boken. Den skildrar hur ensamt det känns när man inte har någon att vara med, men också att det faktiskt går att få vänner om man bara vågar ta första steget.