Det här är en hemsk bok. Inget snack om saken.
Otroligt lättläst, skickligt format av mästaren i ”lätt att läsa, svårt att
glömma” Thomas Halling.
Donny strular i skolan, låg impulskontroll, ständig oro
i kroppen, ständig vrede, så han har assistent, Risto. Resten av klassen
sneglar sensationslysten men helst från långt håll, han är så fruktansvärt
ensam. Men han gillar Risto.
Det är sämre med familjen därhemma, att gilla
alltså. Pappan är konstant borta, finns bara som en oklar längtan. Mamman har
ny karl, Lasse, mest för att supa. Det är sällan mamman dyker upp
handlingskraftigt, hon flyttar från sängen till soffan och flaskan. Och skäller
på Donny. Många ungdomsböcker om alkoholism tar de vuxnas parti,
märker jag först nu. Den här skildrar allt från Donnys sida, och den gör det så
bra! Den mamman vill inte jag träffa, ännu mindre bo med henne!
Hur det
börjar gå ännu mer snett måste jag lista ut nu... det är inte det viktiga. Men,
såhär: Donny är ute och hungrig, stöttar på Zac, och för att slänga käft frågar
han om han kunde låna en hundring. Han får 500 spänn, skrattande, och när Zac
går därifrån ropar han att imorgon vill han ha 700 tillbaka! Cirkusen är
igång, fordringar skjuter i höjden: först 700 spänn, sen en jacka, sen en
mobil. Donny är rädd, för Zac umgås med de riktigt vidriga
typerna.
Hur det går? Ja, det får du veta om du lånar och läser.
Boken gick så under huden på mig. Elegant, brutal, och
varnande, lättläst, hela tiden på Donnys sida. Inte att glömma omslagsbilden,
där man inte ser vem det är. Vi alla kunde hamnat där.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar