måndag 14 december 2020

Vilse av Ola och Evalotta Belin


Stolt springer Flora ifrån inköpsvagnen för att hämta äpplen i affären. För det kan hon, plocka varor, är nästan expert! Med äpplena i högsta hugg rusar hon tillbaka till mamma - som då är nån helt annan, dessutom med hela fyra hundar kryllandes omkring. Hjäälp, såå läskigt! 

Vad gör man när man gått vilse? Just det, man stannar kvar på stället, länge. Alldeles för länge. Enormt länge. Och ännu längre. Sen - nä, det här går inte, så hon rusar iväg i alla fall. Tur att det finns mat i en affär, men vatten? Var? Flora hittar gröna landet, och ett tält som är uppställt som dekoration. Tänk om det fanns glass också... En expedit frågar om han kan hjälpa, och jag som läsare tänker lättat att nu hittar hon tillrätta. Men, nejj, hon frågar bara efter glass, och öppnar en förpackning. Hon går verkligen all in i camping style!

Och hennes hår, allt vildare, längre och längre. Jätteroliga teckningar också, bakgrunden är rätt så dimmig. Även där står allt så välordnat i början, för att flippa runt sen. Hyllorna med maten blir vilda de med.

Slutet, då: Vad kan hända i en mataffär, undrar mamma. Jaa, vi vet.

Det är någon annan känd svensk bilderbokskonstnär som lägger mycket uttryck i håret, ibland. Jag gillar berättelsen, en härlig påminnelse om att barn och vuxna kan befinna sig på samma ställe men ändå på två helt olika planeter. Lagom läskigt också!

onsdag 9 december 2020

Stölden av Josefine Sundström och Emma Göthner


Saga sitter på trappan och ritar. Allt möjligt, och det uppslaget blir till enskilda ord, versaler, och en bild för varje ord. Fint gjort! 

Grannarna samlas och är bekymrade. Någon välter soptunnor och skräpar ner! Då hör Saga skrik. Hennes bästis och granne Samir har blivit av med en sko! 

En med röd, lurvig svans stryker runt i buskarna. Till slut kommer det fram att det är räven som tagit skon och har strött omkring sopor! Saga hittar hans gryt, och mycket riktigt, där fanns Samirs sko. Inte samma lysande färg som förut, men ändå, hans sko. 

Väldigt fina, söta teckningar. Snyggt också med sidan med extra mycket bilder, och även att vissa meningar är tryckta med versaler. Jag hade hoppats på lite längre stycken med versaler lite senare i boken? Men det kanske är bra att det inte blir för svårt direkt?

Ett härligt lagom äventyr för nybörjarläsaren, att läsa tillsammans.

tisdag 8 december 2020

Donny av Thomas Halling

 


Det här är en hemsk bok. Inget snack om saken. Otroligt lättläst, skickligt format av mästaren i ”lätt att läsa, svårt att glömma” Thomas Halling. 

Donny strular i skolan, låg impulskontroll, ständig oro i kroppen, ständig vrede, så han har assistent, Risto. Resten av klassen sneglar sensationslysten men helst från långt håll, han är så fruktansvärt ensam. Men han gillar Risto. 

Det är sämre med familjen därhemma, att gilla alltså. Pappan är konstant borta, finns bara som en oklar längtan. Mamman har ny karl, Lasse, mest för att supa. Det är sällan mamman dyker upp handlingskraftigt, hon flyttar från sängen till soffan och flaskan. Och skäller på Donny. Många ungdomsböcker om alkoholism tar de vuxnas parti, märker jag först nu. Den här skildrar allt från Donnys sida, och den gör det så bra! Den mamman vill inte jag träffa, ännu mindre bo med henne! 

Hur det börjar gå ännu mer snett måste jag lista ut nu... det är inte det viktiga. Men, såhär: Donny är ute och hungrig, stöttar på Zac, och för att slänga käft frågar han om han kunde låna en hundring. Han får 500 spänn, skrattande, och när Zac går därifrån ropar han att imorgon vill han ha 700 tillbaka! Cirkusen är igång, fordringar skjuter i höjden: först 700 spänn, sen en jacka, sen en mobil. Donny är rädd, för Zac umgås med de riktigt vidriga typerna. 

Hur det går? Ja, det får du veta om du lånar och läser.

Boken gick så under huden på mig. Elegant, brutal, och varnande, lättläst, hela tiden på Donnys sida. Inte att glömma omslagsbilden, där man inte ser vem det är. Vi alla kunde hamnat där.

måndag 7 december 2020

Death Note vol 1 av Tsugumi Ohba och Takeshi Obata

Shirigumin Ryuk tappar en svart notbok, rakt framför Light som uttråkat glor genom skolfönstret.


Light är bäst i sin årskurs och har kommit in i en prestigefylld skola. Han plockar upp häftet, och hittar informationen att han kan skriva in ett namn, så dör den personen om han även känner till ansiktet. Ryuk dyker upp framför en först skräckslagen Light, men de blir snabbt följeslagare. Och börjar mörda, dömda kriminella. 

Polisen, Lights pappa är chefen, är handfallen och kallar in L, en mystisk figur som ingen någonsin har sett. Ändå dyker L upp, och Light lyckas döda honom. Men det var inte L, utan bara ett sätt att locka information ur Light. 

Nu börjar en katt- och råtta lek, och de försöker lura ur den andra information. Men kan Light verkligen lita på Ryuk? En sådan djävulsk gåva brukar ha ett pris? 

Jag har läst de första delarna i den här Mangaserien för ett bra tag sen, tyckte om den redan då. Fantastiskt tecknat, när jag bläddrade till en sida hoppade jag till av skräck!

Kom också att tänka på den tyska författarens Goethes Faust, som tillskrev sin själ till Mephisto. Den har något ödesdigert över sig, verkar klart att det går dåligt! Eller?

tisdag 1 december 2020

Ceremonin av Kiera Cass

Amerika deltar i urvalet till nästa drottning, tillsammans med 35 andra tjejer. Det är hennes hemliga


pojkvän Aspen som övertalat henne att anmäla sig, inte hennes egen plan. Precis när hon ska fotas har han i princip friat, hon är så lycklig att hon strålar. Och hamnar i tävlingen, förstås. 

När hon ska åka gör Aspen slut. Amerika tillhör kast 5, Aspen 6, och han vill inte ligga henne till last. De är tillräckligt hungriga ändå, och kan behöva pengarna familjen får genom tävlingen. Väldigt ledsen åker Amerika till slottet, där hon drabbas av panik, och rusar ut i trädgården. Vakter försöker hindra henne, prinsen ingriper, ett första möte de emellan. Men Amerika har fått höra att hon ska vara honom till lags, i alla lägen, och när hon tror att han gör närmanden slåss hon. Får hon åka hem nu?

En typisk askungen-saga. Lite svårt att smälta ifrån feministisk synpunkt, men jag dras ändå med, och Amerika blir alltmer politiskt medveten. Rebellgrupper angriper slottet i omgångar, och hon blir alltmer intresserad av vad de egentligen är ute efter. Romantik och politik i förförisk kombination, inte illa! Och väldigt omtyckt!

lördag 28 november 2020

Vad gör man inte av Maja Hjertzell

 

Det här är en fantastisk, lättfotat berättad men sorgligt
tung historia som jag inte kan glömma!

Anders har pajat moppen på fyllan. Men det säger han knappast till mormor. Istället försöker han få igång Amazonen som står intryckt under linden på gården. Klart att batteriet har dött, så han får hitta hjälp. Till slut är de i alla fall på väg, han och mormor, på väg till morsans födelsedag.

Karoline bor med Hampus som inte alltid är så snäll mot henne. Dagarna går och hon stirrar bara i väggen för att bli löjligt lycklig i nån sekund när han kommer hem. Som en hund som viftar på svansen. Till råga på allt är mensen försenad och hon känner sig konstig i kroppen. Även hon stapplar ut ur bostaden för att bege sig till mamma på hennes födelsedag.

Sedan finns det Lea som inte ska dit - kanske för att Sanna ska det och de är så fruktansvärt osams att de aldrig vill vara i samma rum. Barnsligt, tycker Karoline. Hon tar bussen. Sanna åker visserligen bil dit, men hon kör som en dåre.
Tre av fyra syskon hamnar i alla fall hos mamma för att fira hennes födelsedag, och dramat kan börja...
Jag har läst den här boken för numera 4 år sedan men den släpper mig inte! Tätt berättat, ett andlöst tempo, mycket står mellan raderna men ändå bär texten hela vägen till ett slut som golvade mig. En modern vilda västern story om en white trash familj som klistrar sig fast i minnet som en kaktus! 


Ljus, ljus, ljus av Vilja-Tuulia Huotarinen

Oj, vad jag tyckte om den här boken!


Handlingen är rätt lätt berättad men får också hållas hemlig: Den 14-åriga Mimi dumpar ner i den finska småstaden och Mariia blir hänförd. Hon dras till Mimis stora sorg som en nattfjäril mot ljuset. De två hänger tillsammans mer och mer och slingrar sig allt djupare omkring och i varandra. Det är underbart och bottenlöst sexigt. Mimi bor med en nästan slumpmässig skara släktingar i huset Oredan, de viktigaste saknas men spelar stor roll i dramaturgin. Året är 1986 och Tjernobyl har just spytt ut ett moln med gift, men enligt läraren är det ingen fara, det är bara de känsliga som drabbas.

Det är språket och gestaltningen som golvar mig. Författaren verkar befinna sig i ett drömlandskap där alla lekar fortfarande är möjliga men slutet av barndomen sträcker sina iskalla monsterfingrar över horisonten. Ibland tappas jag som läsare i sådana berättelser full av associationer, men Vilja-Tuulia glömmer inte mig - rätt som det är t.o.m tilltalas jag som "Bästa läsare"! Hon benar också ut en del tips hon har fått på skrivarkurser - för att med berått övermod leker sig förbi den ena efter den andra. Det är bara såå bra!

2011 kammade boken hem Finlandia Junior, motsvarigheten till Augustpriset barn/ungdom.

Det handlar om dig av Sandra Beijer

Hon, 15 årig Stockholmstjej, skriver om honom. Eller rättare, ett jag skriver om dig, ett stilgrepp som låter mig


som läsare falla handlöst, tappa distansen. Jag är också där, i berättelsen, i samma tid, i samma ålder - så skickligt!


I korta, andlösa kapitel beskriver hon sina möten med honom. De träffas på en fest, en av många fester där de träffas, där alla super och verkar hångla upp den som står närmast. Hon blir dock bottenlöst förälskad i just honom, varje minut utan honom en plåga, varje minut med honom också en plåga, han är mer reserverad och hon vet inte vart hon ska med sina känslor. När han inte ringer eller sms:a, ännu större plåga - ibland tänkte jag att det måste ha gått minst en månad utan kontakt, men hennes plåga är oproportionerlig redan efter typ en kvart utan honom!

Det här är äkta tonårskärlek - och en hjälp för alla som lider av denna!

Jag påminns om Barbara Voors "Älskade du" - skriven i förtvivlan över en kraschad förälskelse. Den tål också att läsas igen!

fredag 27 november 2020

Precis som Kerstin av Helena Hedlund och Katarina Strömgard

Hon gjorde det igen, Helena! Tyvärr sista och avslutande delen i serien om Kerstin. 

Det närmar sig jul och Kerstin önskar sig snö. Ännu mer önskar hon att hennes syskon föds nån annan gång än julafton, för då är det beräknat! Hon och Gunnar är bästa kompisar, men tjejerna i klassen börjar ställa dumma frågor. När ska ni gifta er? Det ordnas pyjamasparty, enbart tjejerna. Kerstin står inte ut, hon rymmer, i pyjamas med täckjackan på. Det är bara det att det är långt hem, och tio minusgrader ute.

Hur ska det gå?

Klockrent språk, underbara teckningar, hisnande känslor, även som läsande vuxen dras man med i känslosvängorna. Läs högt i mysig hörna!

En flod av Marc Martin

Har du drömt om att sätta dig i en båt och ta dig ner för en flod? Här får du chansen. Genom stad, genom land, förbi bolmande fabriker, in i skog och förbi kullar och djur. Sen, nerför ett hisnande vattenfall! In i djungeln. Ja, du förstår, en fantastisk resa ut i det oändliga blåa havet. Och tillbaka, till fönstret där regnet strilar ner och du kikar ut på floden och längtar bort.

Omsorgsfullt gestaltat, mullrande miljöer, ännu ett konstverk av förlaget Mirando. Nu saknas bara små fingrar som känner på strukturen på omslaget och förundras över världen.



tisdag 24 november 2020

Säg nåt då! av Ida Ömalm Ronvall

Behöver du något att bli glad av i de här lite dystra tiderna? Läs Säg nåt då! En varm och härligt berättelse om den första pirriga kärleken. Och om att vänner kan finnas där man minst anar det - om man vågar säga ja.

Adrian och Ida har varit kompisar länge och håller alltid ihop. I skolan får de ofta höra taskiga kommentarer, men det betyder inget då de har varandra. 

Det är slutet av sommarlovet före nian när Ida kommer hem till Adrian. Hon säger att det kanske är bäst att de inte umgås så mycket i fortsättningen. Adrian tappar alla ord. För vad svarar man på en sån sak? Skolan känns nu som en enda lång plåga. Ett helt år i ensamhet innan klassen kommer splittras för gymnasiet. 

En dag dör Adrians mormor och det bestäms att Adrian ska hälsa på morfar på höstlovet. Där lär han av en slump känna Vega. Hon är allt som Adrian inte är: social, pratsam och modig. Ändå verkar hon gilla honom och Adrian blir alltmer intresserad av henne. Men så börjar Vega prata om att komma och hälsa på honom och träffa alla hans kompisar. Adrian, som inte har några kompisar. Vad kommer Vega tänka när hon upptäcker det?


fredag 20 november 2020

Adjö, herr Muffin av Ulf Nilsson och Anna-Clara Tidholm

 


Vi är många som älskar den här finstämda resan mot döden.

Marsvinet herr Muffin är trött. Han har haft det bra, en finfin fru nån gång i tiden, svart och vacker. 6 små lurviga ungar. En bit gurka många gånger, i sin ungdom kunde han bära en hel gurka! Och varje dag lite kel. Nu sitter han och suckar, tänker nöjt tillbaka, och får alltmer ont. Veterinären kommer och klämmer, hon skakar på huvudet. Många morgnar får herr Muffin ett brev, det är viktigt att kolla i brevlådan varje dag. Kan han läsa? Nej, men han kan bita sönder brevet i små små bitar som flyger som snöflingor när han nyser. Och det gör han allt oftare.

I breven förklarar familjens barn vad pappan har berättat. Att ett marsvin är gammalt när det är sju år, att det när som helst kan dö. Kanske är du död när jag kommer hem från skolan, förklarar barnet.
Det är precis det som sker. Plötsligt har herr Muffin dött och blir begraven. Även en dödsannons finns med, en notis i tidningen, och en tröstepsalm.

Bilderboken är en sorgesång till livet som kan läsas om och om igen. Den bär dig och dina barn som läser och tittar hela vägen, från det att herr Muffin mår lite dåligt tills han vilar i en grav. Fantastiskt säkra penseldrag av Anna-Clara Tidholm, alltid med herr Muffin i centrum. Hejdå, herr Muffin!

tisdag 17 november 2020

Spökjägare av Martin Jern

Holly och hennes 8-åriga lillebror Elvir måste än en gång flytta till någon annan för att pappan har blivit


inlagd för sin psykiska sjukdom. Den här gången inte till nåt fosterhem, utan till faster Ingrid i förstås avsides belägna Vilaholm. Henne har de inte träffat så ofta, och det är ett tillstånd som Ingrid egentligen inte vill ändra. Hon fräser ifrån när Holly nyfiket vill öppna pappans pojkrum, för Ingrid bor i föräldrahuset. Istället får syskonen klämma in sig tillsammans i rummet bredvid. 

Sen försvinner Elvir, precis som en del andra barn i byn. Även Alva letar, efter sin syster Flora. Nåt är skumt i Vilaholm! Holly och Alva börjar leta tillsammans. På kyrkogården möter de läskiga Katarina, som egentligen har dött för länge sen? I dimman bakom kyrkan finns också Katarinas husvagn. Där hittar Holly en nyckel. Och i huset som dyker upp i dimman har mannen med kåpan spärrat in barn i tavlor. Till hjälp dyker ghostbusters Tommy och Oliver upp, som alltid verkar vara indränkta i slem. Känns bekant? 

Det är så överdrivet att bara det blir roligt, och ändå snyggt ihoptvinnat med ett bra och flytande språk. Fantastiskt kul! Pluspunkt för en varm skildring av pappan, som inte bara handlar om hans svårigheter utan även hans styrkor utan att det den här gången blir huvudtema. 

Nu ska Katarina jagas, av hela gänget och några till! Underbar skräck, både rolig, läskig och med lite spirande kärlek. Extra mycket av allt och lagom skrämmande. Perfekt för att mysrysa!

måndag 16 november 2020

Billie Lou och Lille Bo på begravning av Sanna Larén och Anna Norin

 

Billie Lou och Lille Bo på begravning. Text: Sanna Larén, illustration: Anna Norin. Idus förlag

Ur boken: "Vad gör man på begravning egentligen? Pappa har sagt att man gråter och sjunger. Helst samtidigt."

Farfar har dött och ska begravas. Billie Lou och Lille Bo förundras över hur allting går till. Sen kommer det en hel go' genomkörare av hela begravningen, ledd av kille i klänning.

Den här bilderboken kan användas för att berätta vad som händer i kyrkan när någon har dött. Den är rolig trots ämnet, och verkligen på barnens sida som med stora ögon iakttar vad de svartvita tanterna och farbröderna har för sig. Teckningarna påminner lite om Stina Wirséns små brokiga.

fredag 13 november 2020

Bené - snabbare än snabbaste hönan av Eymard Toledo

 

Som barnbibliotekarie har man den fantastiska förmånen att få läsa bilderböcker. Det har man ju även för övrigt, men det blir då inte alltid av. Bilderböcker kan vara stor konst. Som den här, som har fått Peter Pan-priset 2020. Sätt dig tillrätta och tar med någon liten eller stor på en resa, både i tanken och hjärtat!

Benedito da Silva, kallad Bené, spelar helst fotboll. En boll och några vänner att spela med, det är allt han behöver. På dagarna syr han ihop fotbollar, mamman stryker läderbitarna, pappan säljer. Även det ett lagarbete. 

Lilla boken blir stora boken, fattigdom och rikedom på oväntat sätt. Vi vuxna förstår vad bilderbokskonstnären vill förmedla, också, barnen kommer nog att läsa den på ett alldeles annorlunda sätt. Hönsen och aporna lägger sig tidigt, även i Brasilien, och barnen får leka tills det blir mörkt och de inte längre ser bollen. På dagen är apan Gibi med, ibland hamnar då bollen i trädet och är borta - timvis! Tänk att få leka med en apa!

Jag lyssnade när Eymard berättade om sin skapelseprocess. Ursprungligen har hon använt starkt luktande färger, men slogs av tanken att det kanske inte är så hälsosamt för hennes små pojkar att vistas i. Hon började då istället med pappersbitar. Och hur hon gör det, så fint. Hängmattan och fotbollsnätet är alldeles krulliga, ett träd på ett annat uppslag ser nästan ut som om man skulle kunna plocka ut det, som om man skulle kunna känna strukturen. 

Rättigheterna till boken hade sålts till ett förlag i Brasilien, för dyra pengar, sen kom den ödesdigra matchen. Bilderboken blev omöjlig, det är oklart om den kommer att ges ut.

Texten är väldigt enkel och kärleksfull, med en fin rytm. Eymard bor i Tyskland, nu vet jag ju inte, men orden andas hemlängtan? Roligt för mig är att jag hittat några tyska ord på en pappersbit, och några andra språk - kanske du vet vilka?

tisdag 10 november 2020

Avrådan: Den stora bankbluffen av Elin Hägg

Illustratör: Elin Hägg, Opal förlag
1600-talet i Stockholm.

Lars är ny som springpojke på banken och blir nyfiken på de inpackade föremål som lämnats in som pant för lån. Han kan inte låta bli och öppnar ett paket (vilket aldrig problematiseras), som visar sig vara tom! Han berättar detta (lite konstigt, det skulle inte jag vågat, ingen misstänkte på allvar att det var han som tagit föremålet) och bankanställda upptäcker att alla paket är tomma. En jakt börjar, och springkvinnan Lilla My blir inblandad (hon är liten till växten men vuxen, förvirrande).

För att få fram sanningen sätts Lilla My i fängelse där hon stannar ett år. Nej, det här går inte, vi får inte fram nåt ur henne, säger de inblandade, och torterar henne, hissa upp henne i bojor, fyra gånger tills hon skrikande erkänner. (Jaja, sånt gjordes helt enkelt, för sisådär 400 år sen.)

Bankanställda hittar även damerna som lämnat in föremålen och levt gott på pengarna, den ena hade då försvunnit, den andra låg till sängs, och den mystiske monsieur var bara påhittad. Se, det lönar sig inte att stjäla, detta var viktigare att lyfta fram än att det är brott mot mänskliga rättigheter att tortera. Det kommer bättre: när Lilla My berättat, blir hon halshuggen. Lars står i mängden som åskådare, han vågar inte titta, men förberedelserna och ljudet beskrivs. Och att folket skrattar.

Det hjälper inte att detta verkligen hänt, fin beskrivning av bakgrunden, undersköna bilder. Jag blir rejält illa berörd, och livrädd vid tanken att ett barn utsätts för berättelsen. Man kan belysa historia utan att dra fram hemskheter i Game of Thrones anda. Jag undrar om författare/förlag Opal har tappat omdömet, och menar att den åldern ändå ser den serien, då kan de lika gärna läsa?

Dessvärre är det fler som tappat omdömet, den är nominerad till Spårhunden. Jag upplever mig inte som generell moraltant som tycker att barn ska lindas in i fluffiga, rosa moln, men det här hör definitivt till ett sammanhang där extra eftertanke är på sin plats. Sorry, jag tycker att man ska undvika att ge den här lockande boken till något barn, inte heller någon vuxen för den delen. Jag verkar bygga upp ett giftskåp just nu.

fredag 23 oktober 2020

Hur gör man bebisar av Stephanie Blake

Jag gillar böckerna med kaninen Simon, där allt uttryck läggs i ögon. Det är slående, enkla bilder, starka färger. De olika miljöerna gestaltas med knallgult, knallrött, knallblått - ja, du fattar, möblerna som kanske finns är streckade och även de färglagda med endast ett kulör. 

En till bok om bebisar, som Anna Fiskes underbara "Göra barn - så går det till", tänkte jag. Nej. det är det inte. Det är så könssegregerat att det förslår. Pojkarna leker vilt, kaninkompisen Lou har kjol och hjärtan på öronen. Ok, det kanske kan räknas som gulligt.

Men sen: "Kommer bebisen ut genom snippan?" ryser Simon, och skriker av äckel. På samma sida berättar Lou att pappan har fröet i snoppen - och sidan tar slut. Så snoppen är inget problem. Pappa behöver inte förklara mer när Simon kommer hem, Simon vet allt, trumpetar han i slutet av boken, och lillebror ska få höra när han blivit stor.

Absolut att barn tycker att det är märkligt hur barn görs, men också spännande. Intressant grepp att framställa en äcklig snippa och en toppen snopp - eller könsdiskriminering på hög nivå för de små?

Kommentera gärna, du som läser detta. 

tisdag 20 oktober 2020

Slutstation av Mia Öström


Iris vuxna, mamma och plasttypen Skägget, flyttar in i den gamla stationen nånstans i skogen, vid någon järnväg som är nerlagd sedan 60-talet. Sedan mamma träffat Skägget låter hon äckligt kvittrande glad på rösten. De vuxna kastar sig över renoveringen, Iris glöms bort. Golvet i stationshallen saknas, för att lägga dit nytt måste grunden beredas. Eller rättare sagt, vattnet tas upp ur hålet. Och det fylls igen och igen, ett helveteshål. De vuxna låter alltmer irriterade, Iris flyr ut i regnet. Dimma och regn, regn i olika tjocklekar, solen verkar ha tagit sommarlov. 

Iris hittar ett kassettband i en kasse på handtaget på ytterdörren, och tar sig längs spåret till affären. Där jobbar Elis, som tipsar om loppisen. Hon köper en bandspelare, men på bandet hörs knappt nåt. Det blir allt konstigare runt omkring stationshuset, folk viskar, det finns ljud fast ingen är där. Iris står inte ut, springer på spåret, och möter Elis, på en dressin. De träffas allt oftare, och trivs i varandras omaka sällskap. 

Samtidigt börjar en annan historia berättas, i kursivt stil. Det är andra världskriget, tågen med tyska soldater stannar för att fylla på vatten. När ett tåg sätts i rullning ramlar en ung soldat ut. Maria ser det, borde sticka, men gömmer honom i skogen. 

Bilderna som väcks av texten, karaktärerna och relationerna, det romantiska, ödsliga, ödesmättade, - en helgjuten berättelse helt enkelt! Därpå en försiktig och smärtsam historielektion, fantastiskt!

fredag 9 oktober 2020

Sonja och skilsmössan av Måns Gahrton och Johan Unenge

 

985 steg. Så många steg är det från förskolan till pappa. De har räknat, tillsammans. Nu är det höst och kallt, snart dags för mössa. Till slut hittar pappa en som mamma har stickat. Sen hämtar mamma. Den gamla mössan, säger hon. Till mamma är det 989 steg. Sonja bär mössan inomhus. Det vill inte mamma. Istället köper hon en ny, med tofs. 

Och nu blir det komplicerat. Till slut tappar Sonja huvudet av alla mössor och känslor, och rymmer utan kläder till pappa. Många steg blir det, ni kan ju räkna ut... Både mamma, som springer efter, och pappa vill klä på henne, och räcker fram varsin mössa. I mitten står Sonja och ser förvirrat skräckslagen ut. Hon har bokstavligen frusit till is, hennes hår är full med snö. 

Hur löser man den situationen? Ja, mamma, pappa och Sonja sitter bland alla flyttkartonger och spelar passande "Finns i sjön". 

Det är genialt enkelt och smärtsamt tydligt att symbolisera skilsmässobarnet med hjälp av två mössor. Det snåriga mellan föräldrarna landar i och på hjärnan av barnet, som med sin lojalitet försöker balansera föräldrarnas känslor. Hennes egna fick hon glömma bort ett tag, men hon tar plats till slut och föräldrarna kliver fram ett steg i sina nya roller.

Genomarbetad text och fantastiskt ritat av rutinerade radarparet Måns och Johan. Roligt också att barnen på förskolan dras med i mössfrågan. När jag läst färdigt vill jag börja om från början på direkten, och titta extra noga på bilderna. Omärkligt men samtidigt väldigt påtagligt skiftar årstiderna från höst till vinter. Jag skulle kunna skriva sönder varje bild, tycker så mycket om dem, men stannar här. Ni fattar - läs, se och känn den, helst tillsammans med ett eller flera barn.


måndag 5 oktober 2020

Korsåtvärsarna av Maria Dek

Den här boken måste vara underbar att läsa för ett barn! Däremot lämpar den sig nog inte för en av mina förskolegrupper, det är nog alla som vill bläddra hejvilt.

9 figurer är delade på tre tjocka kartongbitar var, med härliga verser och ord. Barnet kan byta ut huvud, kropp och ben (som spelet där en ritar huvudet och viker, den andra ritar kroppen, och vikar) och får olika personer varje gång: Reslige herr Apel, vetgiriga Tamara, buttra Ulla till exempel. Vid huvudet står namnet, i mitten vad de gör, och i slutet ett objekt.

Med en underbar rytm och delvis härligt obegripliga ord (ämabla) kan barnet utforska ljudets värld. Jag tror att de kommer att sitta länge, och vilja upprepa alltihopa i det oändliga.

Maria Deks bok har översatts från polska, och har fått ett varmt mottagande i hemlandet. 

 

fredag 25 september 2020

Kulla-Gulla av Martha Sandwall-Bergström

Blev nyfiken på omdiskuterade Kulla-Gulla och har nu äntligen läst min första. Men inte sista! Flera har yttrat sig om människan Kulla-Gulla. Visst, en typisk duktig flicka, en bokfigur som några i min omgivning nedlåtande fnyser åt. Varför? Vad skulle hon göra annat än att stå kvar och kämpa på? Skulle hon lägga händerna i knäna och låta barnen omkring sig gå hungriga? Hon är ju som Spiderman och alla de andra hjältarna, hjälper de svaga!


Jag tycker den första boken har en underbar rytm i språket, en vävd matta som för läsaren tryggt framåt. Berättelsen är härligt förutsägbart. Ändå inte. 

Gulla kommer till torpet som heter Kulla. Det finns redan en Gulla i skolan, någon föreslår retsamt att hon får heta Kulla-Gulla! Alla skrattar, även Kulla-Gulla. På gården stretar folk på. Gammelmor som knappt lyckas hasa nerför trappan, ska passa småbarnen. Kulla-Gulla ska hämta ved och vatten, laga frukost, mjölka kon, tvättarkläderna, hjälpa till vid dagsverken hos storbonden. 

Mycket slit som tär på folk och som gör de argsinta. Men även vresiga Ellen har goda sidor, Lada som hela tiden räcker ut tungan blir omtyckt, läskiga Dal-Pelle visar sig längtar efter mänskligt sällskap. Kulla-Gulla är så långt ifrån nutida hatande typer som man kan tänka sig. Jag gillar även författarens sätt att ta med djur och natur i berättelsen. Och vilken dödsångest hon fick när hon klippt till Baddaren, stora killen i skolan som knyckt skon ifrån låtsasbrorsan! 

Nu vet jag inte än, men ur första boken flödar en barnslig gudstro. Det blir mer för mig, när inget annat behöver läsas först.

tisdag 14 juli 2020

Tvättstugan av Mårten Melin & Stina Hjelm

Skulle du våga gå ensam in i en mörk tvättstuga en sen kväll? Det är precis vad Jina är tvungen att göra. Hon har lovat mamma att hämta tvätten för mamma ska bort. Det sitter skyltar i huset om att tvätten ska hämtas före 22, men Jina och hennes lillebror tittar på film och glömmer alldeles bort tiden. När lillebror somnat kommer Jina på det. Tvätten... Hon smyger ut i det mörka trapphuset. När hon hör nåt springer hon sista biten, skyndar in och låser. Det är då hon hör hur någon skrattar bakom hennes rygg...

Det pirrade av obehag i magen när jag läste den här lättlästa men rysliga berättelsen!

fredag 26 juni 2020

Alla räknas av Kristin Roskifte



Den här boken vågar jag nog inte läsa för en förskolegrupp. Jag skulle nog kunna sitta där i timmar, och barnen skulle ändå aldrig få nog! Inte jag heller, för den delen.

Det börjar med en kille i sängen som räknar sina hjärtslag. Omgivningen kritstrecksritat i blåvitt, pojken i stark och enkel färgsättning. På nästa sida är människornas antal ... Just det. Och så fortsätter det. Korta, fantasieggande meningar, direkt börjar man leta vilken människa det kan gälla. De står i hissen, är på kalas och begravning, åker berg-och dalbana, är i fängelse, på bibliotek, på en skolgård. Barnen kan nog hitta på oändliga berättelser kring människorna  i all sin mångfald. 

Den skrevs redan 2018. Hur kunde författaren veta att alla skulle söka efter det? På uppslaget om 100 människor står det: "En kommer att uppfinna ett vaccin som räddar miljontals liv."

Jag gillar den oerhört mycket, och frestas att ändå prova att läsa den högt. 

Här kan man få svar på frågorna som ställs i boken:

måndag 22 juni 2020

Jag älskar inte av Vanja Burden och Nathalie Ruejas Jonsson



"Jag är bra på att berätta ur ett barnperspektiv", säger Nathalie Ruejas Jonson till DN när hon intervjuas 5. juni i år > Hon har fått det nyinrättade Lennart Hellsing-stipendiet.

Det lät spännande. Jag kastar mig över vår bokkatalog och hittar "Jag älskar inte", som för tillfället har en extra plats på vagnen i meröppet-avdelningen, där man kan komma in med egen nyckel. Där passar den bra, för den behöver kunna läsas när biblioteket för övrigt bara erbjuder Take-away.

Det roliga med bilderböcker är att de kan läsas snabbt. Och den här boken misstänker jag kommer även att läsas en gång till. Och ytterligare en gång, och sen går den i repeat. Om jag inte misstar mig. Jag ska testa i höst!

Berättelsen är enkel och genial, Vanja Burden har skrivit texten. Få meningar, först: jag älskar inte XXX, och sen: XXX älskar inte mig. Jag antar att barnen fattar på direkten, och följer med i rytmen. Jag vill veta, vad händer sen? 

Dessa bilder sen, som hon fått stipendiet för, känns komplett i hela kroppen. Starka färger, ännu starkare känslouttryck. Tänk på första uppslaget när du blir väckt en morgon och inte vill öppna ögonen, helst. Hur lyckas Nathalie lägga så mycket uttryck i fyra streck? Nå, även resten av bilden känns, tydligt: VILL INTE!

Älskar den här redan, och längtar efter att få läsa högt igen. Läs intervju med Nathalie på förlagets hemsida >

Sist en stilla undran - kan även författare, illustratörer, bilderboksskapare som inte ges ut på Rabén & Sjögren få stipendiet?

fredag 12 juni 2020

Månen, varelsen och jag av Ylva Karlsson och Sofia Falkenhem


Sofia Falkenhem 
Månne går i tvåan, bor växelvis hos mamma eller pappa. Nu ska hen börjar filma på Youtube, precis som idolen Lily, the_pink_rainbow_girl, och berätta hur det är att varken vara pojke eller flicka. Hen börjar spela piano hos Lily, och så småningom frågar hen hur man kan lägga ut filmer, och bli världens yngsta Youtuber. 

Hela tiden blir det konstigt, alltid måste hen försvara sig: släktingarna som tycker att hen ska sluta tramsa, äldre elever som kräver att få veta om hen är flicka eller pojke, vid luciafirandet där det bara sjungs om antingen pojke eller flicka. Till slut växer all den ångesten via klumpen i magen till en extra äcklig varelse som Månne helst gömmer. Hen ligger i snön och vill bara dö, blir alltmer en människa av glas. 

Klassen besöker simhallen, hjälp, var ska hen kunna klä om? 

Underbart att få ta del av kapitel som Youtube-film, även angiven hur lång tid den tar. Kul grepp!

Först tyckte jag att det var som en lärobok om transpersoner, tills Månnes personliga utsatthet beskrevs alltmer, och den grep riktigt tag i mig. Vet man också att transpersoner är högfrekventa i självmordsstatistiken är den såå viktig! Och skickligt skildrat. Dessutom fina, mangainspirerade teckningar. Så snyggt!

Har gjort Youtube-boktips om den här boken om en Youtuber 😃

torsdag 4 juni 2020

Cirkel av Mac Barnett

Vilken rysare! Och vilket slut - men det får du upptäcka själv! Genialt, upprörande eller vad?

Upplägget är så här: Cirkel gillar att bada. Och leka kurragömma med kompisarna Fyrkant och Triangel. Fast inte där det är mörkt, bakom vattenfallet alltså. Klart att det första efter nedräkningen Triangel gör är att störta dit, hen är ju inte mörkrädd, nej, nej! Cirkel springer efter för att leta rätt på Triangel  -  och klart, det blir .... mörkt.

Mer säger jag inte, men hiskeligt spännande är det! Suverän bilderbokskonst för alla åldrar. Det geniala finns i enkelheten, skaparna måste ha tänkt så det ryker. En ny favorit, helt klart! Skulle kunna läsas i mörker då den nästan är svartvit.

Biblioteken över hela Sverige får bokleveranser via Kulturrådet för att stödja att kvalitetsgranskat litteratur finns på alla bibliotek. Den här ingår i en sådan leverans. Fyrkant och Triangel har även rymt till varsin bilderbok.

onsdag 3 juni 2020

Slicka inte på boken av Idan Ben-Barak och Julian Frost

Den här bilderboken fick pris i Australien 2018 för bästa barnbok. Det är bara att inse att den förtjänar det!

Även de minsta älskar skräck nuförtiden. Undrar om det också gäller denna bok? Visst är den gul och för det mesta färgglatt men ändå bra läskig, framförallt i dessa Corona-tider.

Upplägget är enkelt - det finns små figurer som är alldeles livliga och rörliga fast vi inte ser dem. De kan bo på pappret i en bok, på en tand i din mun, på din tröja - och i tomtens näsa, såklart.

Och de har tråkigt - om inte du kommer förbi och tar dem med på en resa. Det är det underbara upplägget, skriven av medicinkunnig person med mikroskop-foton av ytterligare kunnig person. Därtill finfin text som alltid drar med sig barnet.

Alla poäng kan den få!


måndag 1 juni 2020

SPLEJ 10: Mysteriet med den hemsökta stugan av Torsten Bengtsson

SPLEJ är Peo, Lollo, Esther och Jamal. Deckargänget ska övernatta i Peo föräldrars sommarstuga. Grannarna Siv och Arne lämnar nyckeln till sin stuga, den är hemsökt tror de, och ber SPLEJ att kolla upp det då de är så bra på att lösa mysterier! 

Deras nästa filmprogram ska handla om godis, så de cyklar till Godisbaronen som också bor i närheten. När de frågar om innehållet som löss och gelatin som är gjort av döda djur och alla dessa E:n kastar Godisbaronen ut dem. Väl utanför den höga grinden upptäcker Peo att han har glömt sin mobil! När han smyger tillbaka in råkar han tjuvlyssna på ett telefonsamtal som godisbaronen nog ville hålla hemligt. 

Sen beslutar gänget att sova över i Siv och Arnes sommarstuga, och det blir kusligt värre...

Man behöver inte läsa de andra delarna för att kunna läsa den här. Rolig och spännande!

Se boktipset på film >

måndag 18 maj 2020

Filix Wood - bara den svagaste överlever

Filix Wood bor med sin rika konstnärsmamma Iris. Dagarna fördriver han med dataspel. Tills han en dag känner i naveln att han behöver campa i parken mittemot. Hans mamma tycker att det är otryggt mitt i stan, och skjutsar honom och Agnes ut till en skogsglänta. Men Iris vill plötsligen inte längre sova ute, och låter sig hämtas. 

Filix packar då ihop sitt pick och pack och börjar vandra, allt längre in i skogen, vägledd av känslan. Han hade inte ätit på länge, och börjar känna sig svag och ramlar. 

Då blir han upptäckt av några människor i djurhudar, som tar honom tillfånga. Har han hamnat i ett lajv? De vill offra honom till fåglarna, men gruvrådet beslutar annorlunda, han ska visas upp som klen nybyggare. För i byn vaktar man gruvan/vulkanen Cado, och bara de starkaste överlever. 

Underbart berättat, mycket humor och action! Det är spännande, alla ingredienser på plats: främmande miljö, antydd att han är viktig, en Reditus, en återvändare, mobbaren Oleander Hemlock som bondar med ondskan, Ortiga i vulkanen. Kul för den som gillar Harry Potter och Pax!

Se filmad boktips >



tisdag 21 april 2020

De sista barnen på jorden av Max Brallier


En apokalyps har drabbat världen och det vimlar av monster och zombier. Såvitt 13-åriga Jack Sullivan vet kan han vara den enda som överlevt. I ett sånt läge kan man välja mellan två saker: Ge upp och låta sig dödas av zombier eller slå tillbaka. Jack väljer det sista alternativet. I sin trädkoja har han byggt ett försvarsfort och samlat ett lager kakor och snacks. Men det hade känts bättre om han inte varit ensam. Jack kan inte sluta hoppas att det finns fler överlevande där ute. Han bestämmer sig för att ta sig till sin kompis hus för att se efter. Men därute väntar ett monster värre än alla andra och det söker efter just Jack...

För alla som älskar action, humor och spänning! Finns som serie på Netflix.


Beröringen av Gustav Tegby

Elin växer upp gömd i en lägenhet tillsammans med sin pappa. Hon har en förmåga som gör att alla hon rör vid dör om de kommer mer än 50 meter från henne. 

Elin är ansvarig för sin mammas död har pappa berättat. Därför får hon aldrig lämna honom och lägenheten för då kommer även hennes pappa dö. Ibland tror Elin hon ska bli tokig av att leva instängd. Hon drömmer om att ge sig av och lämna pappa för gott. Men hon vet att det är omöjligt. 

En dag ringer det på dörren. Utanför står polisen. Elins pappa förs iväg. Elin skriker, försöker få dem att förstå att han kommer att dö om hon inte får följa med. För visst är väl det hennes pappa berättat om beröringen sant? 

Skickligt skapas en otroligt nervpirrande stämning som håller hela boken igenom. Så fort jag känner mig säker på hur det ligger till händer nåt som förändrar allt...

torsdag 16 april 2020

Det fina med Kerstin av Helena Hedlund

Det fina med Kerstin är hennes guldiga hår. Tycker i alla fall hon. Men Fatima säger att det är orange. Hur ska hon nu kunna rita sitt självporträtt när hon inte har en guldig penna? Idag igen tillåter pappa att Fatima leker med Kerstin, fast hon fick inte bestämma själv.

Då flyttar Gunnar med sin mamma in i grannhuset som stått tomt länge, i byn i norr där hon bor. Och han har samma färg på det långa håret, och dessbättre även en penna i rätt färg! Först trodde hon att det var en tjej, men istället var det härliga snälla, roliga, påhittiga Gunnar.

Båda samlar på allt som är guld. Kerstin har en skatt på över 100 saker, gömd i den härliga gamla bussen på gården. Den finaste grejen är en ring som hon hittade i skolans korridor. Sedan börjar fröken letar efter sin vigselring, och Kerstin har missat chansen att säga att hon hittat en ring. Det blir alltmer omöjligt att berätta, vad ska hon göra?

En underbar bok att läsa högt för barn på lågstadiet, och att läsa själv när man kommit en god bit i läsningen. Kerstins känslor finns på utsidan, hon trasslar allt in sig förfärligt! Sanningen verkar vara ett ståhej som måste fångas i flykten, och det lyckas Kerstin helt enkelt inte med. Hon missar hela tiden de rätta momenten, ibland bara genom att vara tyst. Det är som om Lotta på Bråkmakargatan har flyttat norrut. Och det bästa: det finns två delar till! Träffsäkert språk, genuin känsla för stora tankar och känslor i små människor. Inte att förglömma bilderna som har schvung och inlevelse till max. Fantastiskt!

Inte oväntat har författaren fått pris för denna debutbok, Slangbellan 2018 och Nils Holgersson plaketten 2019.
Visst blir man sugen att börja skriva med ett sånt fint pris? Kunde inte låta bli att bifoga bilden från prisutdelningen.

Jag måste ju redan nu berätta att del 2 om möjligt är ännu bättre, och del 3 kan man inte läsa på natten på grund av allt fniss den leder till!

Se boktips >

fredag 3 april 2020

Brandlarmet av Lena Lilleste

Penny och Max är kompisar och går i samma klass. Idag ska alla i klassen stå framme vid tavlan och redovisa. Just som Penny ska börja berätta går brandlarmet. Alla rusar ut. Brandkåren kommer. Efter en stund berättar de att det var falskt larm och alla får gå in igen. Dagen därpå händer samma sak igen. Åter är det falskt larm. Penny och Max tycker det är mystiskt och beslutar sig för att ta reda på vad som pågår. De hittar tändstickor under brandlarmet. Någon har satt igång larmet med flit, men vem?

Det här är en rolig och spännande bok för alla som gillar mysterier.

fredag 20 mars 2020

Maraton av Karin Cyrén

I den här bilderboken ska tio löpare delta i ett maratonlopp. Folk springer i full fart förbi hästhagen, ut på landet - och plötsligt dyker det upp svartvita tigrar. AJ! Någon ramlar i vattnet, någon annan fuskar och sätter sig i bilen. Andra märkliga saker händer.

Den här boken kan man välja löpare, både barn och vuxna, för att kolla vem som vinner. Bilderboken saknar text, så man kan läsa den perfekt tillsammans. Väldigt roligt!

fredag 31 januari 2020

Inte din bror av Malin Stehn


Albins större syskon har flyttat så föräldrarna tycker att de kan ta emot en flyktingpojke från Afghanistan som inte trivs på boendet där mamman jobbar. Plötsligt är han där, Hussein, och tar plats.

På sommarlovet har de hyrt en stuga i Dalarna, för att de ska komma varandra närmare. Hussein vill lära sig simma, och Abbe hjälper motvilligt till. Abbe börjar förstå Hussein, lite i alla fall. 

Hemma igen finns kompisen Rasmus där, som vill att Abbe är med på att hämnas på företaget som gett pappas jobb till billigare invandrare. Han hatar ungdomarna från Afghanistan, och när några av ren nyfikenhet klättrat upp på hopptornet vid badsjön puttar han ner en av dem. Skräckslaget hoppar Abbe efter, vet ju att många därifrån inte kan simma. Rasmus hotar Abbe om han berättar något, och plötsligen står polisen i dörren, anklagar Abbe att ha tänt på företaget!

Riktigt jobbig måste det vara när någon plötsligt flyttar in. Att dela badrum, att ha koll på vems den andres tandborste är, alldeles för nära. Superbra beskrivet, och dessutom spännande!