Oj, vad jag tyckte om den här boken!
Handlingen är rätt lätt berättad men får också hållas hemlig: Den 14-åriga Mimi dumpar ner i den finska småstaden och Mariia blir hänförd. Hon dras till Mimis stora sorg som en nattfjäril mot ljuset. De två hänger tillsammans mer och mer och slingrar sig allt djupare omkring och i varandra. Det är underbart och bottenlöst sexigt. Mimi bor med en nästan slumpmässig skara släktingar i huset Oredan, de viktigaste saknas men spelar stor roll i dramaturgin. Året är 1986 och Tjernobyl har just spytt ut ett moln med gift, men enligt läraren är det ingen fara, det är bara de känsliga som drabbas.
Det är språket och gestaltningen som golvar mig. Författaren verkar befinna sig i ett drömlandskap där alla lekar fortfarande är möjliga men slutet av barndomen sträcker sina iskalla monsterfingrar över horisonten. Ibland tappas jag som läsare i sådana berättelser full av associationer, men Vilja-Tuulia glömmer inte mig - rätt som det är t.o.m tilltalas jag som "Bästa läsare"! Hon benar också ut en del tips hon har fått på skrivarkurser - för att med berått övermod leker sig förbi den ena efter den andra. Det är bara såå bra!
2011 kammade boken hem Finlandia Junior, motsvarigheten till Augustpriset barn/ungdom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar