tisdag 17 november 2020

Spökjägare av Martin Jern

Holly och hennes 8-åriga lillebror Elvir måste än en gång flytta till någon annan för att pappan har blivit


inlagd för sin psykiska sjukdom. Den här gången inte till nåt fosterhem, utan till faster Ingrid i förstås avsides belägna Vilaholm. Henne har de inte träffat så ofta, och det är ett tillstånd som Ingrid egentligen inte vill ändra. Hon fräser ifrån när Holly nyfiket vill öppna pappans pojkrum, för Ingrid bor i föräldrahuset. Istället får syskonen klämma in sig tillsammans i rummet bredvid. 

Sen försvinner Elvir, precis som en del andra barn i byn. Även Alva letar, efter sin syster Flora. Nåt är skumt i Vilaholm! Holly och Alva börjar leta tillsammans. På kyrkogården möter de läskiga Katarina, som egentligen har dött för länge sen? I dimman bakom kyrkan finns också Katarinas husvagn. Där hittar Holly en nyckel. Och i huset som dyker upp i dimman har mannen med kåpan spärrat in barn i tavlor. Till hjälp dyker ghostbusters Tommy och Oliver upp, som alltid verkar vara indränkta i slem. Känns bekant? 

Det är så överdrivet att bara det blir roligt, och ändå snyggt ihoptvinnat med ett bra och flytande språk. Fantastiskt kul! Pluspunkt för en varm skildring av pappan, som inte bara handlar om hans svårigheter utan även hans styrkor utan att det den här gången blir huvudtema. 

Nu ska Katarina jagas, av hela gänget och några till! Underbar skräck, både rolig, läskig och med lite spirande kärlek. Extra mycket av allt och lagom skrämmande. Perfekt för att mysrysa!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar