lördag 28 november 2020

Vad gör man inte av Maja Hjertzell

 

Det här är en fantastisk, lättfotat berättad men sorgligt
tung historia som jag inte kan glömma!

Anders har pajat moppen på fyllan. Men det säger han knappast till mormor. Istället försöker han få igång Amazonen som står intryckt under linden på gården. Klart att batteriet har dött, så han får hitta hjälp. Till slut är de i alla fall på väg, han och mormor, på väg till morsans födelsedag.

Karoline bor med Hampus som inte alltid är så snäll mot henne. Dagarna går och hon stirrar bara i väggen för att bli löjligt lycklig i nån sekund när han kommer hem. Som en hund som viftar på svansen. Till råga på allt är mensen försenad och hon känner sig konstig i kroppen. Även hon stapplar ut ur bostaden för att bege sig till mamma på hennes födelsedag.

Sedan finns det Lea som inte ska dit - kanske för att Sanna ska det och de är så fruktansvärt osams att de aldrig vill vara i samma rum. Barnsligt, tycker Karoline. Hon tar bussen. Sanna åker visserligen bil dit, men hon kör som en dåre.
Tre av fyra syskon hamnar i alla fall hos mamma för att fira hennes födelsedag, och dramat kan börja...
Jag har läst den här boken för numera 4 år sedan men den släpper mig inte! Tätt berättat, ett andlöst tempo, mycket står mellan raderna men ändå bär texten hela vägen till ett slut som golvade mig. En modern vilda västern story om en white trash familj som klistrar sig fast i minnet som en kaktus! 


Ljus, ljus, ljus av Vilja-Tuulia Huotarinen

Oj, vad jag tyckte om den här boken!


Handlingen är rätt lätt berättad men får också hållas hemlig: Den 14-åriga Mimi dumpar ner i den finska småstaden och Mariia blir hänförd. Hon dras till Mimis stora sorg som en nattfjäril mot ljuset. De två hänger tillsammans mer och mer och slingrar sig allt djupare omkring och i varandra. Det är underbart och bottenlöst sexigt. Mimi bor med en nästan slumpmässig skara släktingar i huset Oredan, de viktigaste saknas men spelar stor roll i dramaturgin. Året är 1986 och Tjernobyl har just spytt ut ett moln med gift, men enligt läraren är det ingen fara, det är bara de känsliga som drabbas.

Det är språket och gestaltningen som golvar mig. Författaren verkar befinna sig i ett drömlandskap där alla lekar fortfarande är möjliga men slutet av barndomen sträcker sina iskalla monsterfingrar över horisonten. Ibland tappas jag som läsare i sådana berättelser full av associationer, men Vilja-Tuulia glömmer inte mig - rätt som det är t.o.m tilltalas jag som "Bästa läsare"! Hon benar också ut en del tips hon har fått på skrivarkurser - för att med berått övermod leker sig förbi den ena efter den andra. Det är bara såå bra!

2011 kammade boken hem Finlandia Junior, motsvarigheten till Augustpriset barn/ungdom.

Det handlar om dig av Sandra Beijer

Hon, 15 årig Stockholmstjej, skriver om honom. Eller rättare, ett jag skriver om dig, ett stilgrepp som låter mig


som läsare falla handlöst, tappa distansen. Jag är också där, i berättelsen, i samma tid, i samma ålder - så skickligt!


I korta, andlösa kapitel beskriver hon sina möten med honom. De träffas på en fest, en av många fester där de träffas, där alla super och verkar hångla upp den som står närmast. Hon blir dock bottenlöst förälskad i just honom, varje minut utan honom en plåga, varje minut med honom också en plåga, han är mer reserverad och hon vet inte vart hon ska med sina känslor. När han inte ringer eller sms:a, ännu större plåga - ibland tänkte jag att det måste ha gått minst en månad utan kontakt, men hennes plåga är oproportionerlig redan efter typ en kvart utan honom!

Det här är äkta tonårskärlek - och en hjälp för alla som lider av denna!

Jag påminns om Barbara Voors "Älskade du" - skriven i förtvivlan över en kraschad förälskelse. Den tål också att läsas igen!

fredag 27 november 2020

Precis som Kerstin av Helena Hedlund och Katarina Strömgard

Hon gjorde det igen, Helena! Tyvärr sista och avslutande delen i serien om Kerstin. 

Det närmar sig jul och Kerstin önskar sig snö. Ännu mer önskar hon att hennes syskon föds nån annan gång än julafton, för då är det beräknat! Hon och Gunnar är bästa kompisar, men tjejerna i klassen börjar ställa dumma frågor. När ska ni gifta er? Det ordnas pyjamasparty, enbart tjejerna. Kerstin står inte ut, hon rymmer, i pyjamas med täckjackan på. Det är bara det att det är långt hem, och tio minusgrader ute.

Hur ska det gå?

Klockrent språk, underbara teckningar, hisnande känslor, även som läsande vuxen dras man med i känslosvängorna. Läs högt i mysig hörna!

En flod av Marc Martin

Har du drömt om att sätta dig i en båt och ta dig ner för en flod? Här får du chansen. Genom stad, genom land, förbi bolmande fabriker, in i skog och förbi kullar och djur. Sen, nerför ett hisnande vattenfall! In i djungeln. Ja, du förstår, en fantastisk resa ut i det oändliga blåa havet. Och tillbaka, till fönstret där regnet strilar ner och du kikar ut på floden och längtar bort.

Omsorgsfullt gestaltat, mullrande miljöer, ännu ett konstverk av förlaget Mirando. Nu saknas bara små fingrar som känner på strukturen på omslaget och förundras över världen.



tisdag 24 november 2020

Säg nåt då! av Ida Ömalm Ronvall

Behöver du något att bli glad av i de här lite dystra tiderna? Läs Säg nåt då! En varm och härligt berättelse om den första pirriga kärleken. Och om att vänner kan finnas där man minst anar det - om man vågar säga ja.

Adrian och Ida har varit kompisar länge och håller alltid ihop. I skolan får de ofta höra taskiga kommentarer, men det betyder inget då de har varandra. 

Det är slutet av sommarlovet före nian när Ida kommer hem till Adrian. Hon säger att det kanske är bäst att de inte umgås så mycket i fortsättningen. Adrian tappar alla ord. För vad svarar man på en sån sak? Skolan känns nu som en enda lång plåga. Ett helt år i ensamhet innan klassen kommer splittras för gymnasiet. 

En dag dör Adrians mormor och det bestäms att Adrian ska hälsa på morfar på höstlovet. Där lär han av en slump känna Vega. Hon är allt som Adrian inte är: social, pratsam och modig. Ändå verkar hon gilla honom och Adrian blir alltmer intresserad av henne. Men så börjar Vega prata om att komma och hälsa på honom och träffa alla hans kompisar. Adrian, som inte har några kompisar. Vad kommer Vega tänka när hon upptäcker det?


fredag 20 november 2020

Adjö, herr Muffin av Ulf Nilsson och Anna-Clara Tidholm

 


Vi är många som älskar den här finstämda resan mot döden.

Marsvinet herr Muffin är trött. Han har haft det bra, en finfin fru nån gång i tiden, svart och vacker. 6 små lurviga ungar. En bit gurka många gånger, i sin ungdom kunde han bära en hel gurka! Och varje dag lite kel. Nu sitter han och suckar, tänker nöjt tillbaka, och får alltmer ont. Veterinären kommer och klämmer, hon skakar på huvudet. Många morgnar får herr Muffin ett brev, det är viktigt att kolla i brevlådan varje dag. Kan han läsa? Nej, men han kan bita sönder brevet i små små bitar som flyger som snöflingor när han nyser. Och det gör han allt oftare.

I breven förklarar familjens barn vad pappan har berättat. Att ett marsvin är gammalt när det är sju år, att det när som helst kan dö. Kanske är du död när jag kommer hem från skolan, förklarar barnet.
Det är precis det som sker. Plötsligt har herr Muffin dött och blir begraven. Även en dödsannons finns med, en notis i tidningen, och en tröstepsalm.

Bilderboken är en sorgesång till livet som kan läsas om och om igen. Den bär dig och dina barn som läser och tittar hela vägen, från det att herr Muffin mår lite dåligt tills han vilar i en grav. Fantastiskt säkra penseldrag av Anna-Clara Tidholm, alltid med herr Muffin i centrum. Hejdå, herr Muffin!

tisdag 17 november 2020

Spökjägare av Martin Jern

Holly och hennes 8-åriga lillebror Elvir måste än en gång flytta till någon annan för att pappan har blivit


inlagd för sin psykiska sjukdom. Den här gången inte till nåt fosterhem, utan till faster Ingrid i förstås avsides belägna Vilaholm. Henne har de inte träffat så ofta, och det är ett tillstånd som Ingrid egentligen inte vill ändra. Hon fräser ifrån när Holly nyfiket vill öppna pappans pojkrum, för Ingrid bor i föräldrahuset. Istället får syskonen klämma in sig tillsammans i rummet bredvid. 

Sen försvinner Elvir, precis som en del andra barn i byn. Även Alva letar, efter sin syster Flora. Nåt är skumt i Vilaholm! Holly och Alva börjar leta tillsammans. På kyrkogården möter de läskiga Katarina, som egentligen har dött för länge sen? I dimman bakom kyrkan finns också Katarinas husvagn. Där hittar Holly en nyckel. Och i huset som dyker upp i dimman har mannen med kåpan spärrat in barn i tavlor. Till hjälp dyker ghostbusters Tommy och Oliver upp, som alltid verkar vara indränkta i slem. Känns bekant? 

Det är så överdrivet att bara det blir roligt, och ändå snyggt ihoptvinnat med ett bra och flytande språk. Fantastiskt kul! Pluspunkt för en varm skildring av pappan, som inte bara handlar om hans svårigheter utan även hans styrkor utan att det den här gången blir huvudtema. 

Nu ska Katarina jagas, av hela gänget och några till! Underbar skräck, både rolig, läskig och med lite spirande kärlek. Extra mycket av allt och lagom skrämmande. Perfekt för att mysrysa!

måndag 16 november 2020

Billie Lou och Lille Bo på begravning av Sanna Larén och Anna Norin

 

Billie Lou och Lille Bo på begravning. Text: Sanna Larén, illustration: Anna Norin. Idus förlag

Ur boken: "Vad gör man på begravning egentligen? Pappa har sagt att man gråter och sjunger. Helst samtidigt."

Farfar har dött och ska begravas. Billie Lou och Lille Bo förundras över hur allting går till. Sen kommer det en hel go' genomkörare av hela begravningen, ledd av kille i klänning.

Den här bilderboken kan användas för att berätta vad som händer i kyrkan när någon har dött. Den är rolig trots ämnet, och verkligen på barnens sida som med stora ögon iakttar vad de svartvita tanterna och farbröderna har för sig. Teckningarna påminner lite om Stina Wirséns små brokiga.

fredag 13 november 2020

Bené - snabbare än snabbaste hönan av Eymard Toledo

 

Som barnbibliotekarie har man den fantastiska förmånen att få läsa bilderböcker. Det har man ju även för övrigt, men det blir då inte alltid av. Bilderböcker kan vara stor konst. Som den här, som har fått Peter Pan-priset 2020. Sätt dig tillrätta och tar med någon liten eller stor på en resa, både i tanken och hjärtat!

Benedito da Silva, kallad Bené, spelar helst fotboll. En boll och några vänner att spela med, det är allt han behöver. På dagarna syr han ihop fotbollar, mamman stryker läderbitarna, pappan säljer. Även det ett lagarbete. 

Lilla boken blir stora boken, fattigdom och rikedom på oväntat sätt. Vi vuxna förstår vad bilderbokskonstnären vill förmedla, också, barnen kommer nog att läsa den på ett alldeles annorlunda sätt. Hönsen och aporna lägger sig tidigt, även i Brasilien, och barnen får leka tills det blir mörkt och de inte längre ser bollen. På dagen är apan Gibi med, ibland hamnar då bollen i trädet och är borta - timvis! Tänk att få leka med en apa!

Jag lyssnade när Eymard berättade om sin skapelseprocess. Ursprungligen har hon använt starkt luktande färger, men slogs av tanken att det kanske inte är så hälsosamt för hennes små pojkar att vistas i. Hon började då istället med pappersbitar. Och hur hon gör det, så fint. Hängmattan och fotbollsnätet är alldeles krulliga, ett träd på ett annat uppslag ser nästan ut som om man skulle kunna plocka ut det, som om man skulle kunna känna strukturen. 

Rättigheterna till boken hade sålts till ett förlag i Brasilien, för dyra pengar, sen kom den ödesdigra matchen. Bilderboken blev omöjlig, det är oklart om den kommer att ges ut.

Texten är väldigt enkel och kärleksfull, med en fin rytm. Eymard bor i Tyskland, nu vet jag ju inte, men orden andas hemlängtan? Roligt för mig är att jag hittat några tyska ord på en pappersbit, och några andra språk - kanske du vet vilka?

tisdag 10 november 2020

Avrådan: Den stora bankbluffen av Elin Hägg

Illustratör: Elin Hägg, Opal förlag
1600-talet i Stockholm.

Lars är ny som springpojke på banken och blir nyfiken på de inpackade föremål som lämnats in som pant för lån. Han kan inte låta bli och öppnar ett paket (vilket aldrig problematiseras), som visar sig vara tom! Han berättar detta (lite konstigt, det skulle inte jag vågat, ingen misstänkte på allvar att det var han som tagit föremålet) och bankanställda upptäcker att alla paket är tomma. En jakt börjar, och springkvinnan Lilla My blir inblandad (hon är liten till växten men vuxen, förvirrande).

För att få fram sanningen sätts Lilla My i fängelse där hon stannar ett år. Nej, det här går inte, vi får inte fram nåt ur henne, säger de inblandade, och torterar henne, hissa upp henne i bojor, fyra gånger tills hon skrikande erkänner. (Jaja, sånt gjordes helt enkelt, för sisådär 400 år sen.)

Bankanställda hittar även damerna som lämnat in föremålen och levt gott på pengarna, den ena hade då försvunnit, den andra låg till sängs, och den mystiske monsieur var bara påhittad. Se, det lönar sig inte att stjäla, detta var viktigare att lyfta fram än att det är brott mot mänskliga rättigheter att tortera. Det kommer bättre: när Lilla My berättat, blir hon halshuggen. Lars står i mängden som åskådare, han vågar inte titta, men förberedelserna och ljudet beskrivs. Och att folket skrattar.

Det hjälper inte att detta verkligen hänt, fin beskrivning av bakgrunden, undersköna bilder. Jag blir rejält illa berörd, och livrädd vid tanken att ett barn utsätts för berättelsen. Man kan belysa historia utan att dra fram hemskheter i Game of Thrones anda. Jag undrar om författare/förlag Opal har tappat omdömet, och menar att den åldern ändå ser den serien, då kan de lika gärna läsa?

Dessvärre är det fler som tappat omdömet, den är nominerad till Spårhunden. Jag upplever mig inte som generell moraltant som tycker att barn ska lindas in i fluffiga, rosa moln, men det här hör definitivt till ett sammanhang där extra eftertanke är på sin plats. Sorry, jag tycker att man ska undvika att ge den här lockande boken till något barn, inte heller någon vuxen för den delen. Jag verkar bygga upp ett giftskåp just nu.