Jag har precis avslutat läsningen av Eric Campbells bok Elefantguldet och är fortfarande djupt gripen. Det här är en berättelse om människors hänsynslöshet och skrämmande brist på förståelse för andra varelser än sig själva. Men det är också en underbar historia om mod och vänskap mellan djur och människa. Jag kommer att minnas den länge.
Många år tillbaka i tiden blir en tjuvjägare allvarligt skadad av en ung elefanttjur då han är delaktig i massakern på en elefantjord. Detta lägger grunden till tjuvskyttens livslånga hat mot elefanter. Han gör det till sin livsuppgift att döda så många elefanter som möjligt och han är ständigt på jakt efter den elefant som orsakade hans skada. Den unga elefanttjuren har växt upp till en jättelik hanne som av massajerna kallas Papa Tembo. Papa Tembo blir alltmer mytomspunnen då han är oerhört skygg och listig och tycks vara omöjlig att döda. Parallellt med berättelsen om tjuvskytten och elefanterna får vi också följa tre män i deras jakt på tjuvskyttarna, samt en viltvårdforskare och hans son och dotter som följt elefanternas liv i över ett decennium. Dotterns och Papa Tembos liv vävs samman vid en dramatisk händelse. De fyra parallella historierna blir en i de sista oerhört spännande kapitlen. Då möts också slutligen tjuvjägaren och Papa Tembo en sista gång i ett möte på liv och död.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar