Ny favorit?

Idag har jag har hittat en ny favoritförfattare nämligen Eva Wikander. Det blev hennes bok Till skogs med Jojo som jag satte mig ned med i fåtöljen och den egna katten spinnandes i knät. Boken handlar om den lilla tjejen Tora som fått en alldeles egen kattunge. En dag hade hennes pappa kommit med den guldgula klimpen till katt i en korg. Tora döpte honom till Jojo och älskade när han rullade ihop sig till en liten boll och spann på hennes säng om kvällen.

Men Toras mamma är inte alls lika förtjust, för Jojo är en ganska vild katt som ställer till med mycket trubbel när han är på det humöret. Han välter bokhyllor, river sönder soffor och taperter och vägrar att kissa i lådan. Tillslut har Toras mamma fått nog och ryter att hon tänker lämna tillbaka Jojo. Stackars Tora gråter och gråter för att Jojo skulle vara borta när hon kom hem från skolan. Men Tora tänker inte gå till skolan nästa morgon istället bestämmer hon sig för att rymma ut i skogen med Jojo.

Det var inte bara Tora som grät. Jag fällde också en tår över hur eländigt octäckt och hemskt det blev för Tora och Jojo i skogen. Som tur var slutade boken lyckligt och jag tycker att Eva skriver på ett sådant bra sätt precis som det känns när man är liten och arg och rusar iväg utan att tänka för att föräldrarna har fel men vägrar lyssna.

En annan bok som också är skriven av Eva Wikander och som jag tyckte mycket om är Den där Jenny. I den boken får man läsa om hur den underliga tjejen Jenny dyker upp i klassen och bara är sådär hemskt pinsam och knäpp. De gamla tjejerna kan inte tåla Jenny som hänger efter äldre killar och är uppkäftig mot fröken. Halva boken är skriven ur de gamla tjejernas synvinkel och i den andra halvan av boken får vi lära känna Jenny som innerst inne är väldigt nervös över att byta skola, men som försöker spela tuff för att inte bli nedtryckt. Men ändå råkar stackars Jenny illa ut. En bok där verkligheten inte alltid är den man trott och som chokar läsaren och tvingar denne att ett bråk från båda hållen.

Dessa två böcker tycker jag passar bra för att diskutera det som gör ondast. Eva skriver väldigt levande, precis som om det vore på riktigt med riktiga människor. De är varken onda eller goda utan har bara olika tankar om saker och ting. Därför blir jag riktigt nyfiken att läsa fler böcker av Eva Wikander. Undra om resten är lika bra?