Opals pappa skickar henne till affären för att köpa
makaroner med ost, men hon kommer tillbaka med en hund. Opal och hennes pappa
har nyligen flyttat till Naomi i Florida och Opal känner inte en enda människa.
Kanske är det ensamheten som får Opal att tänka extra mycket på mamma som
lämnade familjen när Opal var liten.Opal lyckas övertyga sin pappa om att få behålla den toviga, smutsiga hunden som hon döpt till Winn-Dixie. Det blir nu en sommar som förändrar allt för Opal. Tillsammans med Winn-Dixie upplever hon saker och träffar vänner hon annars inte skulle lärt känna. Men vad skulle hända om Winn-Dixie en dag försvann?
Från första sidan fylls jag av både glädje och vemod. Jag skrattar och gråter när jag läser om Opal och Winn-Dixie och alla de möter den sommaren. När jag sen kommer fram till kapitlet om Littmuspastillen förstår jag precis hur den smakar. Både pastillen och boken är som livet självt, en blandning av lycka och sorg, men trots allt mest lycka. Det här är en berättelse jag kommer bära med mig länge, länge.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar