tisdag 2 augusti 2011

Vi som ser på


Fyra killar på högstadiet har ett band tillsammans och spelar jazz. De är bästa vänner, men en dag förändras allt. Andreas, den av killarna som de andra ser upp till, hoppar av bandet. Han har träffat en tjej och hänger nu med skolans coola gäng. Inget blir längre sig likt. De andra bestämmer sig för att visa honom vad han missar när han slutat vara med dem. Trots det kan de inte låta bli att i hemlighet drömma om att göra som Andreas och bli en av de snygga som står på skoltrappan och snackar med varandra. Men är det verkligen det gänget de vill tillhöra?

I Vi som ser på skildrar Johan Unenge träffande och humoristiskt hur det är att vara tonåring och inte säkert veta vem man är eller vill vara. Jag gillar särskilt det lättsamma språket som gör att läsningen bara flyter på. Det är lätt att känna igen sig i killarnas vänskaps- och kärleksbekymmer och stundtals skrattar jag högt.

Kortets hemlighet


Ella och hennes familj hyr ett torp över sommaren. En dag börjar märkliga saker hända. Ella ser dörrar öppna sig av sig själva, människor som bara försvinner och det börjar dyka upp mystiska spelkort lite varstans. Kan allt ha att göra med ett mord som skedde på platsen för länge sedan?

Ewa Christina Johansson har skrivit en riktig spökhistoria och jag är glad att det är Ella och inte jag som är huvudperson...

torsdag 28 april 2011

Dilsa och kärlekens mysterier.

Hur vet man egentligen om killen man är kär i gillar en tillbaka om man inte vågar fråga? det är vad tjejen Ella funderar över. Ella är så kär i Axel att hon varken kan äta ordentligt eller koncentrera sig på sina läxor längre. Hon tycker att Axel är världens sötaste och finaste och ibland tittar han på henne så hon nästan tror att han kanske är kär i henne också. Men hon vet inte säkert. Flera gånger har hon varit på väg att fråga chans på honom men tänk om han bara skulle skratta och berätta för alla sina kompisar. Nej Ella är alldeles för blyg för att våga berätta för Axel.

Kanske kan Dilsa som har löst massor av deckarfall med sin Kusin Kalle Skavank hjälpa Ella? Kan Dilsa lista ut om Axel är kär i Ella utan att fråga rakt ut? Det blir klurigt värre för Dilsa som inte har löst något kärleksmysterium tidigare. Om hon lyckas hjälpa Ella får du veta om du läser den mysiga boken Dilsa och kärlekens mysterier med text av Petrus Dahlin och bilder av Sofia Falkenhem

måndag 4 april 2011

Drakhjärta.

En serie som jag verkligen har fastnat för är den som kallas drakhjärta. Seriens huvudperson är Nisse Berg, 11år när serien startar. I den första boken får vi veta att Nisses mamma dött för en tid sedan. Nisse tycker att allt är jobbigt och att hans liv är ett enda stort otursliv. Åtminstone ända tills han upptäcker att den ödla som hans mamma gett honom i födelsedagspresent istället för hunden han önskat sig faktiskt kan prata. Ödlan Harry är en riktig sköning och man han inte låta bli att le åt hans sprudlande komentarer och klokord. Nisse börjar må allt bättre och när han och kompisen Tage startar bandet Drakhjärta med två tjejer i klassen börjar livet kännas rikrigt roligt igen.

I seriens andra del har Nisses bästa kompis Tage åkt till Turkiet med sin mamma för några månader och Nisse blir ensam kvar i klassen. Det blir inte samma sak utan Tage och tjejerna i bandet, Saga och Rut verkar helt plötsligt inte ha tid att repa mer. Det är då Nisse börjar åka skejtboard och hänga med den underlige killen Josef som både är farlig och spännande på samma gång. Men är Josef verkligen en bra vän för Nisse nu när Tage är borta? Och varför blir Nisse plötsligt så nervös varje gång han träffar Saga? Men när allt är som mest förvirrat i Nisses liv har han ändå alltid sin pappa, lillebrorsan Nodi och inte minst ödlan Harry att prata med. Tur i oturen för vår hjälte med drakhjärtat.

Jag fullkomligt älskar böckerna och kan knappt vänta till den 1 augusti i år när nästa del i serien som heter Den stora kärleksfebern släpps.

Missa inte Drakhjärta-serien! /Nina

måndag 21 februari 2011

Mumindalens bildordbok svenska - engelska

Mumindalens bildordbok är ett helt fantastiskt myller av bilder och ord både på svenska och engelska. En helt perfekt bok att gå på språkupptäcktsfärd i för alla nyblivna engelsktalare. Många av bilderna blir roliga i kombination med de beskrivande orden och tittar man i boken från början till slut blir det nästan som en historia. Lite som att få komma och hälsa på hos mumin och hans vänner en helt vanlig dag och se vad de pysslar med.

Jag kan inte sluta bläddra på jakt efter nya bilder och ord och varje gång man öppnar den upptäcker man något nytt bland det bekanta. Du hittar säkert dina egna favoritord om du bara letar. Boken kommer snart till alla F-6 skolor i Heby Kommun.

/Nina

tisdag 15 februari 2011

Skrivboken.

Jag vill passa på att ge ett litet tips till alla som har blivit bitna av att skriva egna berättelser och historier. I Skrivboken av Lasse Ekholm finns det många tips på roliga skrivövningar och hur man kan göra för att förbättra sitt skrivande. Boken är luftig och snabbläst med mycket inspirerande material. Försök till exempel att beskriva en kärleksscen endast med ord som passar in på en ishockeyrink eller en fotbollsplan. Eller prova att skriva en text där orden jultomte, geting, trosor, poker, kanot, hängmatta, gråta och dynamit ska finas med.

Den här boken passar bra för både lärare som vill ha idéer till sina svenska lektioner och till dig som gillar att skriva själv och vill bli ännu bättre. Ett av alla bra tips som Lasse ger är att tänka på att skriva gestaltande, alltså att visa istället för att berätta. Så här smart förklarar Lasse det hela:

"En väldigt lång man, är inte gestaltande, det ger inga
bilder i huvudet på den som läser. Om du istället skriver: Varje
gång mannan gick genom en dörr var han tvungen att böja sig för att inte få en ny bula i huvudet,
är det lättare för läsaren att få en inre bild av mannen. Man förstår att det måste vara en ovanligt lång man."

(ur Lasse Ekholms Skrivboken s.44)

Jag vet inte hur boken kommer funka för er, men jag blir genast sugen på att kasta mig över tangentbordet och bara skriva skriva skriva!

Ny favorit?

Idag har jag har hittat en ny favoritförfattare nämligen Eva Wikander. Det blev hennes bok Till skogs med Jojo som jag satte mig ned med i fåtöljen och den egna katten spinnandes i knät. Boken handlar om den lilla tjejen Tora som fått en alldeles egen kattunge. En dag hade hennes pappa kommit med den guldgula klimpen till katt i en korg. Tora döpte honom till Jojo och älskade när han rullade ihop sig till en liten boll och spann på hennes säng om kvällen.

Men Toras mamma är inte alls lika förtjust, för Jojo är en ganska vild katt som ställer till med mycket trubbel när han är på det humöret. Han välter bokhyllor, river sönder soffor och taperter och vägrar att kissa i lådan. Tillslut har Toras mamma fått nog och ryter att hon tänker lämna tillbaka Jojo. Stackars Tora gråter och gråter för att Jojo skulle vara borta när hon kom hem från skolan. Men Tora tänker inte gå till skolan nästa morgon istället bestämmer hon sig för att rymma ut i skogen med Jojo.

Det var inte bara Tora som grät. Jag fällde också en tår över hur eländigt octäckt och hemskt det blev för Tora och Jojo i skogen. Som tur var slutade boken lyckligt och jag tycker att Eva skriver på ett sådant bra sätt precis som det känns när man är liten och arg och rusar iväg utan att tänka för att föräldrarna har fel men vägrar lyssna.

En annan bok som också är skriven av Eva Wikander och som jag tyckte mycket om är Den där Jenny. I den boken får man läsa om hur den underliga tjejen Jenny dyker upp i klassen och bara är sådär hemskt pinsam och knäpp. De gamla tjejerna kan inte tåla Jenny som hänger efter äldre killar och är uppkäftig mot fröken. Halva boken är skriven ur de gamla tjejernas synvinkel och i den andra halvan av boken får vi lära känna Jenny som innerst inne är väldigt nervös över att byta skola, men som försöker spela tuff för att inte bli nedtryckt. Men ändå råkar stackars Jenny illa ut. En bok där verkligheten inte alltid är den man trott och som chokar läsaren och tvingar denne att ett bråk från båda hållen.

Dessa två böcker tycker jag passar bra för att diskutera det som gör ondast. Eva skriver väldigt levande, precis som om det vore på riktigt med riktiga människor. De är varken onda eller goda utan har bara olika tankar om saker och ting. Därför blir jag riktigt nyfiken att läsa fler böcker av Eva Wikander. Undra om resten är lika bra?