fredag 27 november 2020

Precis som Kerstin av Helena Hedlund och Katarina Strömgard

Hon gjorde det igen, Helena! Tyvärr sista och avslutande delen i serien om Kerstin. 

Det närmar sig jul och Kerstin önskar sig snö. Ännu mer önskar hon att hennes syskon föds nån annan gång än julafton, för då är det beräknat! Hon och Gunnar är bästa kompisar, men tjejerna i klassen börjar ställa dumma frågor. När ska ni gifta er? Det ordnas pyjamasparty, enbart tjejerna. Kerstin står inte ut, hon rymmer, i pyjamas med täckjackan på. Det är bara det att det är långt hem, och tio minusgrader ute.

Hur ska det gå?

Klockrent språk, underbara teckningar, hisnande känslor, även som läsande vuxen dras man med i känslosvängorna. Läs högt i mysig hörna!

En flod av Marc Martin

Har du drömt om att sätta dig i en båt och ta dig ner för en flod? Här får du chansen. Genom stad, genom land, förbi bolmande fabriker, in i skog och förbi kullar och djur. Sen, nerför ett hisnande vattenfall! In i djungeln. Ja, du förstår, en fantastisk resa ut i det oändliga blåa havet. Och tillbaka, till fönstret där regnet strilar ner och du kikar ut på floden och längtar bort.

Omsorgsfullt gestaltat, mullrande miljöer, ännu ett konstverk av förlaget Mirando. Nu saknas bara små fingrar som känner på strukturen på omslaget och förundras över världen.



tisdag 24 november 2020

Säg nåt då! av Ida Ömalm Ronvall

Behöver du något att bli glad av i de här lite dystra tiderna? Läs Säg nåt då! En varm och härligt berättelse om den första pirriga kärleken. Och om att vänner kan finnas där man minst anar det - om man vågar säga ja.

Adrian och Ida har varit kompisar länge och håller alltid ihop. I skolan får de ofta höra taskiga kommentarer, men det betyder inget då de har varandra. 

Det är slutet av sommarlovet före nian när Ida kommer hem till Adrian. Hon säger att det kanske är bäst att de inte umgås så mycket i fortsättningen. Adrian tappar alla ord. För vad svarar man på en sån sak? Skolan känns nu som en enda lång plåga. Ett helt år i ensamhet innan klassen kommer splittras för gymnasiet. 

En dag dör Adrians mormor och det bestäms att Adrian ska hälsa på morfar på höstlovet. Där lär han av en slump känna Vega. Hon är allt som Adrian inte är: social, pratsam och modig. Ändå verkar hon gilla honom och Adrian blir alltmer intresserad av henne. Men så börjar Vega prata om att komma och hälsa på honom och träffa alla hans kompisar. Adrian, som inte har några kompisar. Vad kommer Vega tänka när hon upptäcker det?


fredag 20 november 2020

Adjö, herr Muffin av Ulf Nilsson och Anna-Clara Tidholm

 


Vi är många som älskar den här finstämda resan mot döden.

Marsvinet herr Muffin är trött. Han har haft det bra, en finfin fru nån gång i tiden, svart och vacker. 6 små lurviga ungar. En bit gurka många gånger, i sin ungdom kunde han bära en hel gurka! Och varje dag lite kel. Nu sitter han och suckar, tänker nöjt tillbaka, och får alltmer ont. Veterinären kommer och klämmer, hon skakar på huvudet. Många morgnar får herr Muffin ett brev, det är viktigt att kolla i brevlådan varje dag. Kan han läsa? Nej, men han kan bita sönder brevet i små små bitar som flyger som snöflingor när han nyser. Och det gör han allt oftare.

I breven förklarar familjens barn vad pappan har berättat. Att ett marsvin är gammalt när det är sju år, att det när som helst kan dö. Kanske är du död när jag kommer hem från skolan, förklarar barnet.
Det är precis det som sker. Plötsligt har herr Muffin dött och blir begraven. Även en dödsannons finns med, en notis i tidningen, och en tröstepsalm.

Bilderboken är en sorgesång till livet som kan läsas om och om igen. Den bär dig och dina barn som läser och tittar hela vägen, från det att herr Muffin mår lite dåligt tills han vilar i en grav. Fantastiskt säkra penseldrag av Anna-Clara Tidholm, alltid med herr Muffin i centrum. Hejdå, herr Muffin!

tisdag 17 november 2020

Spökjägare av Martin Jern

Holly och hennes 8-åriga lillebror Elvir måste än en gång flytta till någon annan för att pappan har blivit


inlagd för sin psykiska sjukdom. Den här gången inte till nåt fosterhem, utan till faster Ingrid i förstås avsides belägna Vilaholm. Henne har de inte träffat så ofta, och det är ett tillstånd som Ingrid egentligen inte vill ändra. Hon fräser ifrån när Holly nyfiket vill öppna pappans pojkrum, för Ingrid bor i föräldrahuset. Istället får syskonen klämma in sig tillsammans i rummet bredvid. 

Sen försvinner Elvir, precis som en del andra barn i byn. Även Alva letar, efter sin syster Flora. Nåt är skumt i Vilaholm! Holly och Alva börjar leta tillsammans. På kyrkogården möter de läskiga Katarina, som egentligen har dött för länge sen? I dimman bakom kyrkan finns också Katarinas husvagn. Där hittar Holly en nyckel. Och i huset som dyker upp i dimman har mannen med kåpan spärrat in barn i tavlor. Till hjälp dyker ghostbusters Tommy och Oliver upp, som alltid verkar vara indränkta i slem. Känns bekant? 

Det är så överdrivet att bara det blir roligt, och ändå snyggt ihoptvinnat med ett bra och flytande språk. Fantastiskt kul! Pluspunkt för en varm skildring av pappan, som inte bara handlar om hans svårigheter utan även hans styrkor utan att det den här gången blir huvudtema. 

Nu ska Katarina jagas, av hela gänget och några till! Underbar skräck, både rolig, läskig och med lite spirande kärlek. Extra mycket av allt och lagom skrämmande. Perfekt för att mysrysa!

måndag 16 november 2020

Billie Lou och Lille Bo på begravning av Sanna Larén och Anna Norin

 

Billie Lou och Lille Bo på begravning. Text: Sanna Larén, illustration: Anna Norin. Idus förlag

Ur boken: "Vad gör man på begravning egentligen? Pappa har sagt att man gråter och sjunger. Helst samtidigt."

Farfar har dött och ska begravas. Billie Lou och Lille Bo förundras över hur allting går till. Sen kommer det en hel go' genomkörare av hela begravningen, ledd av kille i klänning.

Den här bilderboken kan användas för att berätta vad som händer i kyrkan när någon har dött. Den är rolig trots ämnet, och verkligen på barnens sida som med stora ögon iakttar vad de svartvita tanterna och farbröderna har för sig. Teckningarna påminner lite om Stina Wirséns små brokiga.

fredag 13 november 2020

Bené - snabbare än snabbaste hönan av Eymard Toledo

 

Som barnbibliotekarie har man den fantastiska förmånen att få läsa bilderböcker. Det har man ju även för övrigt, men det blir då inte alltid av. Bilderböcker kan vara stor konst. Som den här, som har fått Peter Pan-priset 2020. Sätt dig tillrätta och tar med någon liten eller stor på en resa, både i tanken och hjärtat!

Benedito da Silva, kallad Bené, spelar helst fotboll. En boll och några vänner att spela med, det är allt han behöver. På dagarna syr han ihop fotbollar, mamman stryker läderbitarna, pappan säljer. Även det ett lagarbete. 

Lilla boken blir stora boken, fattigdom och rikedom på oväntat sätt. Vi vuxna förstår vad bilderbokskonstnären vill förmedla, också, barnen kommer nog att läsa den på ett alldeles annorlunda sätt. Hönsen och aporna lägger sig tidigt, även i Brasilien, och barnen får leka tills det blir mörkt och de inte längre ser bollen. På dagen är apan Gibi med, ibland hamnar då bollen i trädet och är borta - timvis! Tänk att få leka med en apa!

Jag lyssnade när Eymard berättade om sin skapelseprocess. Ursprungligen har hon använt starkt luktande färger, men slogs av tanken att det kanske inte är så hälsosamt för hennes små pojkar att vistas i. Hon började då istället med pappersbitar. Och hur hon gör det, så fint. Hängmattan och fotbollsnätet är alldeles krulliga, ett träd på ett annat uppslag ser nästan ut som om man skulle kunna plocka ut det, som om man skulle kunna känna strukturen. 

Rättigheterna till boken hade sålts till ett förlag i Brasilien, för dyra pengar, sen kom den ödesdigra matchen. Bilderboken blev omöjlig, det är oklart om den kommer att ges ut.

Texten är väldigt enkel och kärleksfull, med en fin rytm. Eymard bor i Tyskland, nu vet jag ju inte, men orden andas hemlängtan? Roligt för mig är att jag hittat några tyska ord på en pappersbit, och några andra språk - kanske du vet vilka?