måndag 24 februari 2014

Konsten att ha sjukt låga förväntningar

Emanuel Kent Sjögren går i nian och har aldrig kysst nån tjej. Han har bara en kompis, Tore. Emanuel lever efter devisen: Ha sjukt låga förväntningar så blir du inte besviken. Men nu börjar han tröttna på sitt liv. Han känner att han har potential att bli nåt bättre, att leva ett roligare liv, att visa vem han egentligen är.

Ju mer han tänker på det desto mer inser han att det är Tore som håller honom tillbaka. Tore med sina gummistövlar och fiskarkeps. När Tore är borta från skolan några dagar hamnar Emanuel vid samma bord som den nya tjejen Bianca och Amelie, klassens okrönta drottning. De har kul ihop och Emanuel blir alltmer intresserad av Bianca. Han skulle kunna göra vad som helst för att hon ska se på honom med sina gröna, glittrande ögon. Visst, han kanske berättar saker om Tore som han inte borde ha sagt, men Tore behöver inte få veta. Och Bianca skrattar ju. Så blir Emanuel bjuden på fest hos en kompis till Amelie. Nu gäller det. Det här är hans chans att bli ensam med Bianca. Men saker och ting går inte riktigt som Emanuel tänkt sig...

Konsten att ha sjukt låga förväntningar är Åsa Asptjärns debutroman och jag gillar den så mycket! Jag kastas mellan känslor, skrattar så tårarna rinner och sitter med en mörk orosklump i magen för Emanuels skull. "Om inte om världen fuckar upp, gör det själv" säger Emanuel. Och fuckar upp gör han med besked. Han är långt ifrån någon hjälte, men man kan inte låta bli att älska honom!

Roliga böcker om kärlek

Jag tycker att det kan vara svårt att hitta riktigt bra böcker om kärlek som passar för mellanåldern, men nu har jag läst två stycken som jag verkligen gillar! Lyckokakan av Kerstin Lundberg Hahn och Kärlekspizzan av Johan Rundberg är två mysiga och roliga böcker som jag blev varm i hjärtat av när när jag läste.

Lyckokakan handlar om Oscar som är en rätt vanlig kille. Hans familj däremot är desto mer ovanlig. Oscars pappa Edvard är gitarrbyggare och älskar att sjunga opera. Och han sjunger var som helst där det är bra akustik. Pinsamt. Oscars mamma heter Lotta och hon sjunger inte, men hon dansar. Även på skoldiscon. Pinsamt. Till Oscars familj hör även mormor. Hon är just inte så pinsam, men ganska döv. Det kan leda till en hel del missförstånd. Oscar önskar ofta att hans familj var mer vanlig.

En dag när de är på kinarestaurang träffar Oscar Bie. Det är Bies familj som äger restaurangen. Bies bruna ögon glittrar som stjärnor och hon ger Oscar en lyckokaka. I kakan ligger en lapp där det står "Uttala din högsta önskan så blir den sann". Oscar vet genast vad han ska önska. Han vill att hans föräldrar ska bli mer vanliga. Men istället råkar han viska "Jag önskar att jag och mina föräldrar var mer lika". 

Nu börjar det hända saker. Oscar gör sådant som han tidigare aldrig skulle ha gjort. Han kramar en okänd tant på stan och sjunger högt bland folk. Oscar känner att det måste få ett slut innan han skämmer ut sig totalt. Han behöver en ny likadan lyckokaka. För att få tag på en måste han berätta allt för Bie, men vågar han det? 

I Kärlekspizzan får vi träffa Movits Lind, 11 år, från Midsommarkransen. Movits och hans bästa kompis Ruben gillar att spela tv-spel och schack. Sport är inte riktigt deras grej. Men en dag är de på en skejtuppvisning för att kolla på Rubens brorsa som ska åka. Då får de se det häftigaste åket de nånsin sett. Och det är en tjej som gör det. Hon heter Beata och Movits blir blixtförälskad i henne. 

Movits bestämmer sig för att börja skejta för att få en chans att träffa Beata igen. Han märker snart att han inte har nån vidare talang för skateboardåkning, men när han får chansen att åka med Beata och några andra skejtare tar han den. Allas åk filmas och av misstag lyckas Movits utföra ett riktigt svårt trick. Det läggs ut på nätet och massor av folk tittar på det. Tv hör nu av sig till Movits, de kallar honom Kungen av Kransen och vill göra ett program om honom. Hur ska Movits ta sig ur den här knipan utan att göra bort sig inför Beata?

måndag 17 februari 2014

Ett monster går på bio

Ebba har en kompis som heter Boris. Boris är ett monster, men ett snällt sådant. Ebba och Boris ska gå på bio. Med sig har Boris sin monsterhund Mysis som ska få gå på bio för första gången. Men när de ska köpa biljett till Mysis säger biljettförsäljaren att de tyvärr är slut. Mysis får vänta utanför. Igen.

Boris och Ebba ska se på skräckfilm. Den handlar om varulvar och är riktigt läskig. Just som den är som mest spännande och Ebba knappt vågar titta händer något skrämmande. Bioduken rivs sönder och nånting kastar sig ut. Är det en riktig varulv?

Jag skrattade gott när jag läst klart Ett monster går på bio av Mats Wänblad och Pelle Forshed. Det är en finurlig berättelse som bjuder på överraskningar i såväl text som bild. Det här är en lättläst bok som är både rolig och spännande!

Första träningen

Joel gillar sport. Han har provat flera olika sporter, men ingen har riktigt passat honom. Fotboll var kul, men han fick nästan aldrig spela match. Tennis var för ensamt och ishockey för vingligt.

Nu föreslår pappa att Joel ska prova innebandy. Pappa har en gammal innebandyklubba som Joel får låna. Joel tycker att den är ful. Mamma säger att han ska få en egen när han vet om han vill fortsätta med innebandy. När Joel cyklar till innebandyn tillsammans med pappa är han nervös. Tänk om han inte känner någon på träningen och tänk om han blir retad för sin klubba.

Jag gillar Första träningen av Åsa Oxenmyr och Ingrid Flygare. Det är en rolig och lättläst bok om innebandy. Det är ju en stor sport, men hittills har det inte skrivits så många böcker om barn som håller på med innebandy så den här boken är mycket välkommen!

tisdag 29 oktober 2013

Den femte vågen

Jag är inte nåt större fan av science fiction, har lite svårt för konstiga figurer från yttre rymden som anfaller jorden, men den här boken är bara så bra! I Den femte vågen av Rick Yancey beskrivs anfallet så trovärdigt att det blir skrämmande. Jag får en känsla av att om jorden skulle bli invaderad av utomjordingar skulle det vara precis så här det gick till.

Cassie är ensam kvar, kanske är hon den sista människan på jorden. Utomjordingar, hon kallar dem de andra, har belägrat vår planet. Mänskligheten har decimerats genom våg efter våg av farsoter och katastrofer. Den första vågen slog ut all elektromagnetism, den andra vågen var en tsunami som dödade flera miljarder människor, den tredje vågen en pestliknande sjukdom. Efter det finns endast de starkaste kvar.

Cassie hade tur, både hennes pappa och lillebror Sammy levde också fortfarande. Men så kom den fjärde vågen. Prickskyttarna, tystarna som hon kallar dem, tar en efter en. Cassies pappa dödas och hon och Sammy skiljs åt. Cassie lovar sin bror att komma efter honom.

 Cassie är uppfylld av sitt löfte, men hur ska hon kunna hålla det? Hon vet inte var hennes bror befinner sig och kommer hon lyckas hitta honom innan någon tystare får tag på henne? Vad Cassie inte heller vet är att den femte vågen närmar sig, mer utstuderat brutal än någon av de tidigare.

Jag sitter som på nålar under tiden jag läser och blir alltmer paranoid. Finns det någon Cassie kan lita på?  Hur ska man kunna veta när de andra ser ut precis om vi? Jag älskar Cassies ironiska humor och okuvliga mod. Det här är första delen i trilogi och jag förstår inte hur jag ska orka vänta på att få läsa fortsättningen.


Klara och grisen

Klara är arg. Hon ska flytta ut på landet med sin mamma och hennes nya kille Johan och det har hon inte alls någon lust med. Johan säger att han har en present som väntar på Klara. Klara fortsätter sura, men kan inte låta bli att bli lite nyfiken.

Väl framme visar Johan presenten. Det är en liten gris. Klara blir först rädd och sedan arg. Hon tycker grisar är dumma och luktar illa, men hon döper i alla fall grisen till Bullen. Så kommer två grannkillar förbi. Deras hund har försvunnit. Nu visar det sig att man faktiskt kan ha nytta av en liten gris.

Klara och grisen av Marie Duedahl är en tokrolig bok som passar när man precis kommit igång med läsningen eller om man är lite äldre men ändå vill ha en lättläst bok.

fredag 25 oktober 2013

Kärlek och vänskap

Två av mina favoriter bland ungdomsförfattarna, Johanna Lindbäck och Katarina von Bredow, har båda precis gett ut varsin mellanåldersbok. Jag hade höga förväntningar och de infriades verkligen.

Majken och Tessan har varit bästisar sedan dagis, men så verkar Tessan ha tröttnat. Hon börjar umgås med Belinda i klassen, som både hon och Majken tyckte var skitjobbig förut. Majken fattar ingenting. Tessan blir också ihop med Dexter utan att berätta det för Majken.

När Majken frågar vad om är fel säger Tessan att de är så olika, Majken vill ju aldrig prata om killar och inte har hon varit kär nån gång heller.

Majken vet inte vad hon ska göra för att rätta till allt. Men så lär hon känna Ivan som är nyinflyttad och går i parallellklassen. Hon och Ivan gör en deal, de ska prata och hänga med varann i skolan. Nu ska Tessan få se att Majken visst kan umgås med killar.

Jag tycker så mycket om Johanna Lindbäcks bok Lite ihop. Majken är tuffare än hon tror och jag blir glad och varm i hjärtat när jag läser om henne och Ivan.


Du & jag av Katarina von Bredow är första delen i en trilogi. Huvudperson är 11-åriga Andreas. Han har lätt för sig i skolan, är duktig på matte och bild. I klassen är det Kevin och Ida som styr, Andreas hör inte till de populära.

Andreas bor granne med klasskompisen Alicia som han är hemligt kär i. Ofta har Andreas och Alicia sällskap till skolan. Då har de hur kul som helst ihop, men när de kommer till skolan blir Alicia en annan person. Då säger hon taskiga saker till Andreas och gör allt för att passa in i Idas gäng.

En dag upptäcker Andreas att hans pappa Christer är otrogen mot hans mamma. Hela Andreas välkända värld faller samman. Inget är längre sig likt och när Andreas en dag träffar på Kevin från klassen och några äldre ungdomar som målar graffiti hänger han på.

Efter det förändras livet för Andreas. Kevin vill plötsligt ha honom med och Alicia verkar väldigt imponerad. Andreas känner att han själv förändras, men är det verkligen sådan han vill vara?

Katarina von Bredow är en mästare på att beskriva relationer och känslor på ett trovärdigt sätt. Jag känner verkligen med Andreas och ser fram emot att få läsa fortsättningen!